15 Juni - 4 Juli 2006 Vårt bröllop och ny behandling

15 Juni 2006
Endast 1 dag kvar nu och 2 nätter, det är torsdag och klockan är snart midnatt. Dagen har gått i ett.
Vi var först på prinsessans skolavslutning som var jättemysig, alltid lika roligt med skolavslutningar!
Hennes fröknar var noga informerade (av prinsessan då förstås) att vi skulle gifta oss i helgen och vi fick varsin lycka till kram ifrån dem innan vi gick därifrån.
Sen åkte vi direkt till bröllopsklädsbutiken och hämtade våra kläder!
Min blivande man gick in till sin butik och jag in till min. Klänningen satt som en dröm..fortfarande och jag känner mig lika lycklig varje gång jag har den på mig. Lördagen kommer bli underbar!
Ett MEN bara...
och det var att bh:n inte alls passade när han hade sytt dit nya axelbanden. De genomskinliga snörena på bh:n hamnade bredvid axelbanden och det var sååå fult.
Så när min sambo kom ut så sa jag direkt:
-jag måste ha en ny bh. Kör mig till en butik NU!
-NU??
-Ja, nu!!!
Så iväg till en dyr underklädesbutik mitt i centrum (korsett) och så in där för att prova bh i sista sekund.
Fick underbar hjälp av expediterna och kom ut därifrån med en superfin axellös bh som jag är jättenöjd med.

Sen åkte vi förbi Mc på vägen hem, det var ju ändå prinsessans skolavslutningsdag.
Väl hemma hann vi precis städa undan det värsta, städning är ju inte prioritet nummer 1 på listan må jag lova när man ska gifta sig, och sen stövlar hela tjocka släkten in! En efter en!!
Min farmor o farfar kom på besök för första gången. De har suttit i en bil 6h för att vara med på mitt bröllop, känns helt fantastiskt!
Sen åt vi marrängsvisch så det stod oss ända upp i halsen, fixade en snabb planering inför morgondagen och så iväg o plockade lupiner!

Hem o satte de i vatten, och så iväg 3h till campingen där prinsessan ska bo ihop med min släkt som ligger nära festplatsen. Lämnade av massor med grejor där som ska vara på festen och sen sa vi hejdå till prinsessan!
Hann precis hem till fotbollsmatchen, såg halva matchen inne hos oss och sista halvan inne hos värdparet.
-Yippie, vi vann!!!!

Nu har vi precis valt bröllopslåten som vi ska dansa tryckare till (istället för vals) det blir "Come away with me" med Norah Jones.

Och NU ska jag slänga mig i sängen och sova, ögonen går i kors på mig. Har inte ens tid att vara nervös för det går i ett hela tiden...kanske bra det!

KRAM till er alla och jag tror inte jag kommer hinna in hit imorgon eller på lördag, så jag önskar er alla en underbar helg och glöm inte att ni är små, små gnistrande pärlor på min brudklänning allihopa - så ni ser hela bröllopet!!


19 Juli 2006
Min bröllopsdag




  
Dagen innan bröllopet samlas vi uppe på festplatsen hela mina familj med respektive.
Vi städar och putsar den och gör ordning allting så mycket det bara går innan lördagen.
På kvällen sätter min syster dit mina lösnaglar och först NU börjar jag känna att det snart är dags...det börjar pirra lite i magen.
Men jag hinner inte känna allt för mycket för helt plötsligt får vi 6st sjukanmälningar och måste hem o snabbt ändra om i bordsplaceringen. Så det tar hela fredagskvällen och vi är inte klara förrän kl 21.30.

Sover riktigt dåligt hela natten, kanske 3 timmar sammanlagt.
Jag och min storasyster hade tydligen varit uppe på toan samtidigt vid 02.00, lika nervösa båda två. *ler*
Till slut ringer klockan och jag får gå upp. Min syster som ska vara med mig hela morgonen och göra mig vacker både i håret ohc med sminket (hon är hudterapeut och äger en salong med 3st hårfrisörer så vi har varit där tidigare och lärt oss göra min håruppsättning) ringer plötsligt och säger:
-Nu är jag i Kungsbacka, då har jag väl åkt för långt??
Då har min kära svåger gett henne vägbeskrivningen åt helt fel håll på E6:an, så det tar henne 40min extra att ta sig till mig.
Till slut kommer hon och har med sig körsbär, chokladpraliner, en bukett rosa rosor, cider och gör så fint där i mitt kök där vi ska sitta och göra mig iordning.
Min blivande man åker iväg för att hämta prinssessan som bott hos mormor o morfar på en camping när festplatsen och även för att hämta brudbuketten. Vi sätter för skynken så han inte får se mig förrän allt är klart...känns mysigt!
Hela förmiddagen går rasande fort, jag är nervös men ändå känner jag mig lugn och IBS magen är förvånansvärt lugn och har så varit sista 2 veckorna. Jag fattar ingenting! Men är såklart överlycklig för det. Mensen kom igång med råge på fredagen och då hade jag riktigt mensvärk, men på min bröllopsdag börjar den avta ohc jag har ingen mensvärk och klarar mig med OB och tänker inte ett dugg på att jag har mens, så det känns jätteskönt.
Vädret var perfekt!
Vaknar till lite mulet, men varmt. Kunde inte varit bättre faktiskt. Solen kom fram ibland och värmde oss, men vi frös aldrig och blev aldrig helt dyngsvettiga heller. Det var ultimat bröllopsväder helt enkelt, kändes helt fantastiskt att det kunde bli så bra även med vädret.
Till slut är jag färdig...ser ut som en prinsessa och min syster o jag får tårar i ögonen...
men det går ju inte, jag är ju nysminkad och vi får skärpa till oss!!
Min blivande man gör sig klar och under tiden fixar vi vår underbart söta Blomsterflicka som strålar hela hon hela dagen. Är så stolt och glad över henne!
Till slut är vi alla klara och redo att åka till fotografen. Min man får gå ut på trappan, min syster häller upp champagne och jag får komma ut på trappan och möta min blivande man.
Vilket ögonblick!
Vi skålar och njuter...NU är det dags.

Jag och min blivande man åker iväg i vår bröllopsbil, en blå Mercedes Cabriolet. Underbart vacker!!
Min syster tar med sig vår blomsterflicka och så åker vi alla till fotografen. En stund som jag varit lite orolig för, men det hade jag inte behövt vara. Pia som var vår fotoagraf var UNDERBAR!!
Hon fick fram vårt vackraste och jag kände mig sååå vacker hela tiden och hon tyckte vi var underbara med vår lite speciella håruppsättning fylld med små rosa rosor och små snäckor som hängde i håret där bak. Och likadant i brudbuketten. Min vackra naglar och min vackra blivande man.
Så hon tar kort efter kort och byter till slut minneskort i kameran, nu har hon tagit mycket mer bilder än hon tänkt sig. *ler*
Min syster är med hela tiden och hjälper mig med klänningen, hjälper fotografen ibland och fixar med blomsterflickan.
Fotografen berömmer mitt hår och undrar vem frisören är, när jag säger att det är min syster så frågar hon vart hon jobbar som frisör. När vi förklarar hur det ligger till så utbrister hon:
-Oj, det var en av de finaste uppsättningarna jag har sett. Du är varmt välkommen att bli anställd hos mig när du vill, bara att ringa. Vi behöver ofta bra håruppsätterskor!!
*ler* Vilken komplimang till min älskade syster, det var hon verkligen värd.

När fotograferingen var klar åkte vi hem igen för att äta lite lunch och försöka slappna av innan kyrkan.
Det går rätt hyfsat, men när det är 15 min kvar blir jag hypernervös! Och IBS magen sätter igång.
Snabbt som ögat tar jag en Imodium som stoppar upp diareé och den kommer aldrig igång och jag behöver inte tänka mer på det under hela dagen. Super skönt!
I bilen hyperventilerar jag och min blivande man försöker lugna ner mig, men det går inte. Till slut bestämmer jag mig för att NU måste jag skärpa till mig, ber min man om 1 minuts tystnad och så mediterar jag en liten stund, hittar mitt inre lugn och NU går allt bra igen.
Innan dörrarna slås upp och kyrk klockorna ringer så känns det som mitt livs längsta minut. Jag frågar vaktmästaren hur många slag klockan ska slå?
-Det bestämmer jag, men en halv minut till kanske...sa han.
Jag väntar...och väntar...och väntar...
han står kvar där i lugn och ro och jag har lust att sparka till honom och säga åt honom att stänga av de där klockorna nån gång för jag står inte ut en sekund till. DÅ äntligen vänder han sig om och säger:
-Tycker ni det är dags nu? Är ni redo?
-Ja, MER än redo sa jag.
Sen sätts musiken på:
Brusa högre lilla å med Björn J:son Lindh.
Dörrarna öppnas och vår dotter - vår blomsterflicka - skrider fram i gången lugnt och stilla och sprider sina fina rosa rosenblad över hela gången. Såååå fin!!!
Vi låter henne gå nästan hela vägen fram och då börjar vi gå. Ett magiskt ögonblick. Allas blickar riktade mot oss. Och vet ni vad - jag njuter!!
Nervositeten rann av mig så fort dörren öppnas och jag njuter - under hela vigslen så bara njuter jag. Är inte orolig för att svimma, är inte orolig för IBS magen, är inte orolig för att jag ska säga mina löften - jag bara njuter.
Fantastiskt!!
Våra vänner sjunger och spelar underbart.
Elgitarr och låtarna Kents "Utan dina andetag" och Lundells " Kärleken förde oss samman".
Vi säger våra löften, faller på knä för att be (vilket var en välkommen avkoppling) och sen är vi vigda, man och fru.
Vår vän börjar spela utgångsmarschen på elgitarr: Ted Gärdestads "För kärlekens skull".
Vi vänder oss om, står en minut framför våra gäster och bara njuter av alla blixtrar som är omkring oss. Vi kysser varandra och börjar sakta gå ut...som en dröm.
Precis så som det ska vara!!

Efter vigseln får vi gå in i ett rum i kyrkan medans alla våra gäster tågar ut. Vi pratar med prästen som önskar oss ett underbart liv tillsammans!
Sen får vi gå ut på trappan, blixtrarna kommer så tätt det bara går och vi bara står där på trappan och njuter.
Tar ett steg ner och då kommer riset!
Oj vad de kastar!!
Barnen är överlyckliga och bara överöser oss med ris, i håret, innanför bh:n, i öronen, i ansiktet...ja, överallt.
Så nog borde vi få ett lyckligt liv iallafall.

Sen är det fotografering och kramar ifrån alla våra gäster. De är underbara, viskar små fina ord i mitt öra, talar om hur vackra vi är och hur annorlunda och härlig vår vigsel var.
Det är bara att njuta, av varje sekund.
Obligatoriska kort med föräldrar, farföräldrar och med blomsterflickan såklart.
Känns så obeskrivligt att man står där, med allas ögon riktade emot just oss! Dagen är här...nu...det är vi och våran dag.
Fantastiskt.

När alla kramar och foton är tagna går vi mot bilen och åker iväg.
Alla våra gäster tar motorvägen ut mot Askims strand för att sedan gå en liten promenad upp för backarna, högt uppe på ett berg där vi har vår festplats med utsikt över havet!
Vi tar den lilla vägen, åker sakta, sakta mot Askim. Njuter av varandra, njuter av värmen som sakta smeker vår kind. Ser på varandra, lyckliga och drömmande. Är detta verkligen sant? Är vi gifta? Är jag din fru nu?
Vi måste stanna en stund och bara kyssas...känns så stort, så obeskrivligt och så fantastiskt.
Det åker förbi några bilar och tutar när vi står där och kysser varandra - men vi hör dem knappt. Nu är det bara du och jag min älskade!
Innan vi åker iväg så passar jag på att öppna upp klänningen och BH:n för att ösa ut allt ris som hamnat däri. Tänk att så mycket ris kan hamna innanför en BH.

Vi åker runt där i vår bröllops bil i en timme lite drygt. Känns faktiskt ganska skönt att för en gångs skull sen vi öppnade ögonen bara vara VI TVÅ. Inga som tittar, inga som undrar...det är bara vi. Vi njuter och smälter alla intryck ifrån kyrkan - gör oss redo för att möta våra gäster på vår festplats, redo för en förhoppningsvis härlig fest!

Vi åker upp för backen till festplatsen, runt om den ligger små sommarstugor och folk står på sina farstubroar för att titta på oss när vi kommer åkandes. Känns lite mysigt.
Vi glider in på gården och där står alla gäster, formade som en gata som vi får åka upp för! Sen väntar de med varsin brudskål och festen är igång.
Vi börjar med att mingla runt lite och prata med alla våra gäster, skåla i bålen och njuta av alla intryck. Det är sååå fint, min familj och vårt värdpar har gjort festplatsen underbart vacker.
(lovar visa bilder sen när de har strömmat in, än så länge har vi inte fått så många bilder)
Jag och min värdinna smyger iväg på toaletten för jag måste rätta till underkläderna som hasat ner en bit när vi suttit där i bilen och så är jag jättekissnödig. Varje gång hon o jag går ifrån ner till toaletten känns bara helt underbar - vi bara smyger iväg, fnittrar och pratar om ALLT det som man inte kan göra öppet. Känns härligt och en extra speciell stund som jag kommer bevara nära mitt hjärta som ett fint minne.
Nu är maten klar och vi får gå och sätta oss, de har gjort en underbart vacker båge bakom oss som är dekorerade med prästkragar och blåklint. Bordet är underbart!! Vit duk i grunden, en blå duk som ligger i mitten och är formad som en stor blå våg, lite sand där det står ljusstakar i och så snäckor utbredda över hela duken. Underbart vackert.
(bild kommer sen)
Maten är nygrillad av vår cateringfirma som står på plats och grillar. Det är underbar fläskfilé som är marinerad i cocacola och smakar UUUNDERBART, lax som är cajun marinerad och en härlig potatissallad med oliver och fetaost. Mums!!
Alla äter och dricker med god aptit.
Vår värd börjar med att hälsa alla välkomna och skåla för brudparet, sen är det min pappas tur att hålla ett tal om mig.
3 A4 ark har han skrivit ner och jag skrattar så jag viker mig ibland. Tänk att man har gjort så mycket tokigt i sitt liv! Bland annat åkt skidor mitt i sommaren på kvarterets finaste trädgård ihop med min bästis, mannen som bodde där var barnlös och älskade barn och skällde väl aldrig ut oss vad vi än hittade på i hans stackars rabatter. Han planterade bara snällt dit allting igen!

Sen är det min Mans pappas tur att hålla tal och han är lika underbar han. Berättar att min man var tokig i rosa när han var liten och så gick han i skogsmulle. (han som aldrig vill gå ut i skogen och drar sig för att ha picknik där det kan finnas småkryp) alla som känner honom skrattar högt, för det känns så långt ifrån honom som det bara går!

Vi får leka en hel del lekar med mina systrar under kvällen.
* Skylt leken
Vi får två ursnygga bilder (INTE) på oss som vi ska hålla upp när vi tycker ett påstående stämmer.
Ex. Vem diskar mest i familjen (jag räckte upp skylten på mig)
det roliga var att de valt bara saker som JAG gör, så de fick det att låta som min älskade man inte gjorde någonting och det fick gästerna att tjuta av skratt.
*Ben leken
Jag fick ögonbindel och fick krypa ner på knä och känna på en hel rad med olika mansben (och ett kvinnoben som var så mjukt och vaxat!!), jag kände dock direkt igen min mans ben eftersom han inte har någon knäskål. Och när jag snabbt känner där uppe så skriker de som visste: NEEJ du fuskar!!!!

*Kyssleken
Min man får gå fram med ögonbindel och får pussa en rad med kvinnor (och min svåger som hade läppstift på sig!!) och så skulle han gissa vem som var jag. Han prickade också rätt direkt.

De avslutade kvällen med att läsa underbar dikt och samtidigt låta alla gästerna tända varsitt stearinljus som de förde fram till oss och som vi fick sätta i en ljusstake som bildade två ringar. Det var superfint!
Romantiskt.

Under kvällen spelade även vår gitarrist och sångerska 3 låtar till som vi fick njuta av. Underbart!!
Svenska versionen av It must have been love, dock omskriven så det handlade om lycklig kärlek och inte olycklig. Den var superfin. Och sen Ted Gärdestads låt För kärlekens skull. Och så repris på Uffes låt igen, önskan ifrån oss.

Min mans syster höll ett roligt tal där hon beskrev sin lillebror som liten, mycket talande och roligt.

Min mamma hade gjort en jätterolig sång som alla gästerna fick sjunga för oss.

Vårt värdpar hade gjort ett helt fantastiskt häfte som handlade om oss såklart, med olika sånger som sjöngs under kvällens gång och roliga berättelser och intervjuer med oss. Mycket fint och roligt att läsa!

Naturligtvis så klingades det i glasen nästan hela tiden så vi fick resa oss upp och pussas stup i kvarten, ibland med tungan också minsann!

En gång när min man reste sig upp och försvann en liten stund så blev det fart på alla killar. Plötsligt flyger ALLA män fram till mig och ger mig värsta pussarna rakt på munnen!! Jag blev så paff att jag höll på att trilla av stolen!
En del passade på minsann också må jag lova, fick ett par rediga pussar!!!
Och flera varv körde de innan min man kom tillbaka till sin stol igen. ha ha ha.

Likadant blev det för min man när jag gick iväg på toaletten.
Då blev det fart på kvinnorna och han fick lika många pussar som jag hade fått utav dem. Han blev lika snopen han för han var inte alls beredd på det. Önskar jag hade fått se det, men jag antar att jag får se det på film sen.

Rätt som det var kom det två sånger också:
Vi vill se mannen kyssa svärmor, vi vill se mannen kyssa svärmor, vi vill se mannen kyssa svärmor och med tungan ska det va!!

Jaa, bara för min man ohc min mamma att ställa sig upp och ge varandra en puss!
Och naturligtvis likadant för mig sen, fast med svärfar då. *ler generat*

Under tiden som allt detta hände åt vi vår fantastiskt goda mat, efterätten var kladdkaka med hallånsås och vispgrädde som smakade gudomligt gott!
Och så var det paketöppning där vi öppnade så mycket presenter så det var inte klokt. Fantastiskt...och vart ska vi göra av med allting nu?
Vi lär få köpa ett till servis skåp, den saken är klar!
Men naturligtvis jätteroligt.

Sen var det dags för tårtan, såååå fin var den! Ni ska få se bilder sen, alla gästerna bara stod o gapade för det var en av de finaste tårtorna jag nånsin har sett tror jag. Jätteroligt!!
Och vi fick naturligtvis skära ihop och mata vararandra - precis som det ska vara.

Sen minglades det en hel del, de läste massor med telegram som kommit på posten och vi fick en chans att gå runt och umgås med alla våra underbara gäster som tyckte att det här varit det roligaste bröllopet de varit på. Massor kom fram och sa det och det kändes sååå roligt verkligen.
Alla barnen var supernöjda också, de hade haft ett eget målarbord hela kvällen där de kunnat gå o sätta sig ohc måla fina teckningar och så fick de en egen fiskedamm med godis. Alla barnen bara stod och hoppade - överlyckliga!!!
Många av de som varit på en hel del bröllop i sina liv kom också fram och sa att det var bland de roligaste och annorlundaste bröllopen och det kändes också helt fantastiskt kul. För det var ju det vi ville, ett litet annorlunda bröllop som speglade oss.

Kvällen var fantastisk, jag njöt av varje sekund, känns som jag lever den om o om o om igen i min fantasi varje dag nu efteråt. Är så nöjd och sååå glad för att vi verkligen gjorde det här.
Den mest romantiska dagen i mitt liv!
Och jag har aldrig kännt mig så vacker och min man har heller aldrig varit så vacker! Underbart.
Och vår blomsterflicka var fantastiskt duktig hela tiden, är jättestolt över henne.

Vi avslutade kvällen med: "Come away with me" med Norah Jones som brudvalsen.
Och när vi dansat en stund anslöt blomsterflickan med sin lilla fästman och de var så söta...och någon stund senare anslöt alla andra par som var där och vi dansade allihopa och njöt.
Sen gick vi sakta ut i mörkret till bilen som stod och väntade på oss, det var tänt en gång av marschaller där bilen kunde åka och bakpå bilen stod det en skylt med "NYGIFTA".
Vi kramades och sa hejdå till allihopa och många viskade fina ord i våra öron.
Min morbror är för rolig...först viskar han i min mans öra (fick jag höra efteråt)
-Har du med dig din rosa pyjamas?
Om ni minns så höll min svärfar ett tal i början där han berättade att han gillade rosa när han var liten och det där tyckte min morbror var så roligt! Och sen kom han fram till mig och så viskar han i mitt öra:
-Var inte orolig, din man har med sig sin rosa pyjamas till hotellet!!


Sen åkte vi iväg...och våra gäster fortsatte att festa låååångt in på natten och hade haft det jätteroligt.
Och vad gjorde vi då...*ler*
Vi åkte till ett hotell mitt i göteborg, hade hyrt en hörn svit med underbar utsikt där det stod champagne och jordgubbar i "vardagsrummet" och sen njöt vi av vår natt och somnade inte förrän kl var 03.
Vad vi gjorde...ja, det får inte ens ni veta!
Men jag kan lova att det var underbart.

På morgonen när jag vaknade fick jag ett guldhalsband med ett hjärta och en diamant i utav min man.
Sen gick vi ner och åt världens goaste frukost och sen gick vi tillbaka till vårt hotellrum och bara njöööt...ända tills vi blev hämtade!

Är såå nöjd och såååå lycklig. Svävar på rosa moln än idag. Kan inte tro att det är sant att vi nu är Man och Fru.
Och att hela dagen blev så otroligt lyckad med allting, precis som vi drömt om och ännu ännu mer!
Vilken dröm.....


25 Juni 2006
Det är inte alltid livet blir som man tänkt sig när man har barn, oavsett om de hunnit bli rätt stora och inte är bebisar längre.
Vår prinsessa fick 40 graders feber på onsdagen och föll ihop som en liten docka här hemma. Vilken tur att det kom nu och inte på bröllopet! Vi är bara enormt tacksamma för det och pysslar gärna om vår prinsessa.

Midsommarfirandet blir betydligt lugnare än vi hade tänkt oss, men vi kan iallafall fira för febern är borta på midsommar morgonen. Så vi gör en fin blomsterkrans som hon kan ha i håret, hon får sätta på sig bröllopsklänningen och så åker vi iväg och dansar runt en stång, tar lite lotter (och vinner en stor picknik korg full med smått o gott), fiskar i fiskedammen och har det bara mysigt. Sen åker vi hem och äter sill o potatis och jordgubbstårta!
Kändes lite tomt att bara vara lilla familjen på en midsommarafton, men vi överlevde det med.

Vi har såklart även tittat på fotbollsmatcherna som Sverige varit med i och varje gång är det lika roligt att ha med sig prinsessan för hon har så härliga kommentarer.

Först sa jag att englands målvakt för söt, då sa hon:
-Men mamma, du är faktiskt pappas hustru nu så då kan du inte gifta dig med honom. Det går inte när man redan är gift!!

Och sen frågade jag varför sveriges målvakt hade en grön tröja och då svarar hon snabbt som ögat:
-Det är nog för att de andra är svettiga och ligger i tvätten, han hade nog bara en grön kvar!!


Tänk, de har söta roliga svar på allt man frågar i den där åldern.
Nu ska jag försöka få upp min lilla familj ur sängarna, de sover som stockar båda två fast klockan är halv elva. Jag vill åka till IKEA för nu måste vi köpa ett nytt skåp till alla våra bröllopspresenter, vardagsrummet är fullproppat med papperspåsar. Det här går inte längre!!


26 Juni 2006
Tänk att min söta lilla prinsessa börjar bli så stor.
Dagen när jag o min man blev tillsammans var en stor dag för mig, jag tog inte bara ställning till om HAN var mannen i mitt liv, jag tog också ställning till om jag skulle kunna tänka mig att bli bonusmamma till hans då ofödda barn.
Första gången jag såg henne var hon bara någon månad gammal och när hon var dryga halvåret började vi ha henne hos oss varannan helg, som sedan blev till en vecka i månaden, som sedan blev till 2 veckor i månaden och som nu är på heltid sedan snart 3 år tillbaka.
Bonusmamma rollen har sakta men säkert gått över till Mamma rollen då hennes biologiska mamma inte klarar av att mantra den rollen längre och steget jag tog den där dagen när jag bestämde mig för min prins är jag otroligt tacksam för. Jag har inte bara hittat Mannen i mitt liv, jag har fått världens största gåva!
Hon är en liten tjej som fångat mitt hjärta med sin lilla knubbiga hand och som aldrig släppte det igen, jag är såld, hon är min skatt och ibland kan jag nästan bli förvånad själv att hon inte är mitt eget kött o blod för vi är så otroligt lika varandra. Hon går som jag, hon rör sig som mig, hon talar som mig och hon vill göra allt som jag gör och har på mig.
Redan som liten var vi ute i lekparken ihop och då kom tanterna fram och sa:
-Åå vad du är lik din mamma!
Och den likheten blir större o större för varje dag som går, för varje timme som flyger fram, för varje minut som tickar fram och för varje sekund som vi är tillsammans. Vi är ett levande bevis på att omgivningen präglar ett barn otroligt mycket och att ett adopterat barn verkligen KAN vara lik sina adoptivföräldrar!

Igår hade jag och prinsessan en riktig shoppingdag. Vi åkte iväg till ett köpcentrum och skulle handla små presenter till nära o kära som fyllt år. Vi var båda två på strålande humör och bättre blev det när vi upptäckte att det var rea överallt, oj vad vi handlade!
Hon fick bland annat en ny klänning ifrån Indiska som vi provade ut i en provhytt och när hon frågade mig om vi inte kunde gå nånstans sen så hon fick byta om så sa jag:
-Men ha du den kvar på dig så tar jag prislappen och går o betalar.
-Men mamma!! Så kan man inte göra!
-Jo, det är klart man kan, sa jag och gick fram till kassan. Expediten såg lite förvånad ut, men när jag förklarade läget så log hon bara. Och då tordes prinsesan komma fram ur sin provhytt, sötnosen hade stått där o tryckt för hon trodde expediten skulle bli arga på oss.
Sen studsade hon ut ur affären, överlycklig för sitt nya inköp!
Det blev lite mer saker också, bland annat en ny väckarklocka till henne. Hon börjar ju faktiskt 2.an efter sommarlovet och då tycker jag man är värd en egen väckarklocka! Stora tjejen!!
Så den valde hon ut med glädje, det blev en rosa och det gjorde mig faktiskt lite glad. Min söta goa tjej som börjar bli en stor tjej valde fortfarande rosa, som varit hennes favoritfärg sen hon var 2 år gammal!
Tänk att det fortfarande sitter i...
Vi avslutade med en stor glass där man fick sitta i en soffa som såg ut som en mun, det tyckte hon förstås var hiskeligt roligt.
I bilen på väg hem sa hon glatt helt spontant:
-Ååå vilken rolig dag mamma!! Jag är så lycklig!! Och bra musik är det också i bilen!! Fast att det regnar ute så är jag så glaaad!!


När vi kom hem och jag själv landat lite så sa jag till min man att tänk, idag var en STOR dag i mitt liv. Idag var en dag där jag och min dotter fick en ny relation!
Jag kan själv minnas de där dagarna när jag gick o shoppade med min mamma och tyckte det var bara sååå mysigt. Den här dagen kommer min prinsessa att minnas länge och hädanefter tror jag vi kommer ha roligt ihop när vi går och handlar tillsammans. Nu är det slut på att hon tycker det är tråkigt att gå i massa affärer, hon har fått upp ögonen för shopping och JAG har fått en ny shoppingkompis!
Å så roligt!!!


27 Juni 2006
Hur ska jag orka ta upp kampen??
Idag var det bara att inse fakta, jag har ÄL värk igen.
Men kommer jag släppa ett ägg??
Eller är det bara ett sånt här tillfällen IGEN där jag har ont och får utslag på stickan men inte släpper något ägg??
Har sån otrolig ÄL värk att jag mår illa..men jag orkar inte ens tänka på det. Det funkar ju aldrig naturligt för oss ändå så varför ska jag bry mig???
Har haft jättefint segt sekret i flera dagar men inte orkat se det och bestämma mig för om vi ska satsa den här månaden eller inte?
Men så idag kom värken, med klart besked.
Hur ska jag orka samla ihop mig och ha sex när jag inte ens tror på det här själv??

28 Juni 2006
Dags för ny behandling!!
Jag har nu ringt till min fertilitetsklinik och satt upp mig på att få göra en FET i augusti. FET är en förkortning på att föra tillbaka ett fryst embryo.
Jag har hela 7st frysta ägg och de ligger frysta i 5st strån som det heter. Det betyder att 5st ägg är frysta ett och ett och 2st ägg ligger i samma strå och kommer tinas upp samtidigt. Så jag har 5 stycken upptiningsförsök, lyckas det på första stråt får jag tillbaka just det ägget och får spara mina 4 andra till nästa försök. Så det kan ju betyda om jag har tur att jag slipper göra en till färsk behandling och kan bli gravid på mina frysta ägg!

Ska i mitten av Juli (om mensen inte kommer innan dess) börja spraya näsan igen, precis som jag gjorde vid min första stimulering. Sen ska jag få ta några tabletter i 2 veckor där de bygger upp en fin tjock slemhinna (inga ägg) och sen när slemhinnan är tillräckligt tjock får jag tillbaka mitt upptinade embryo. Förhoppningsvis i mitten av augusti om allting går som det vill sig!

Skulle mensen dock komma före den 10 Juli så får jag vänta en cykel till. Ett evigt pusslande och väntande på den där mensen som man antingen vill att den ska komma eller INTE vill att den ska komma.

Till saken hör också att jag igår och idag har grym ÄL värk. Så det KAN ju faktiskt hända att jag släpper ett ägg själv och att vi lyckas på egen hand innan frysförsöket. Rent teoretiskt skulle det ju kunna gå, men av erfarenhet så vet jag ju att vi bara lyckats på naturlig väg EN gång på 25 försök och då blev det missfall, så chanserna att det ska gå är ju minimala. Men ändå kan jag inte låta bli att hoppas liiiite liiite! Ni får gärna hoppas med mig fram tills mitten av Juli.


4 Juli 2006
Helgen var ljuvlig, vi var hos mina släktingar i mitten av landet och badade o hade det ljuvligt!
Träffade en 3 dagar gammal bebis också som bara var såååå ljuvlig och jag blir ju så sugen på en bebis. Men vad hjälper det när jag inte kan bli gravid???
Kan vara hur sugen som helst, men ändå inte få en bebis. Det känns lite jobbigt just nu.

Väntar på BIM till helgen, men hoppas såklart av hela mitt hjärta att just den här naturliga försöksomgången ska ha lyckats. Tänk att man orkar hoppas varje gång, månad efter månad, efter månad!
Otroligt!!
Blir förvånad själv över min viljestyrka som är såå stark och envis.

Var ledig idag o åkte till badet med prinsessan, det var superskönt! Nu ligger vi alla o inväntar lite svala kvällsbrisar så ska vi göra lite taccos och ha det mysigt ute på altanen. Ska ta en dusch först, känns som kroppen bara lääängtar efter svalka.

Jobbar imorgon, det känns INTE kul i den här värmen. Semester först om 2 veckor, hoppas dock att värmen kommer då också!!! Det är ju när man har semester som man vill ha värme, så jag får väl vara glad för alla er som har semester nu och som kan njuta av sommarvärmen även när jag sitter o svettas på kontoret!


4 Juli 2006
Hur kan livet vara så orättvist?
I mitt liv påminns jag ständigt om hur stor orättvisan kan vara. Det finns så många juveler till tjejer som kämpar dag ut och dag in med sin kamp att få bli gravida!
Vi älskar vid ÄL tider, vi älskar vid icke ÄL tider utifall att, flera dagar på raken, tills det riktigt svider i vaginan och ändå lite till!

Vi går till gynekologen för behandlingar, lägger upp sig i gynstolen månad efter månad tills det känns som en rutin. Nästan som att lägga sig i soffan o titta på tv!

Vi äter tabletter för att få ÄL som gör humöret piss och sambon får lida med diverse utbrott. Hur ska han kunna förstå varför jag skriker som en galning och börjar tjura bara för jag tappar disktrasan på golvet?

Till slut hamnar vi i en låååång kö till IVF, får ett brev på posten och vi blir superglada. Tills vi öppnar det och får se att det är väntetid på 20 månader! Lika lång väntan som vi redan har försökt bli gravida, hjälp vad tungt.

Får erbjudande om andra behandlingar under tiden och vi nappar, sträcker oss efter minsta lilla halmstrå för att kanske, kanske få lyckas.
Behandlingen misslyckas, istället för ETT ägg får vi 30 ägg och får snabb som attan ställa in oss på att göra en IVF. Inom 4 dagar har jag tagit ÄL spruta och plockats på 14 ägg och fått ett guld ägg tillbaka.
18 dagars lååång väntan i hopp, oro, förtvivlan, glädje över att kanske det är nu som det ska lyckas.
Men nej...det går inte nu heller!

Sjunker långt ner i en djup svacka...
flämtar...
skriker...
gråter...
men tar mig upp igen.
Fortsätter kämpa, fortsätter kampen för att någon dag få hålla ett litet, litet pyre i famnen - som är VÅRT.

Tänk att en del av oss får kämpa så länge och så hårt för att få ett litet pyre.

Och så finns det mammor som inte ens vill ha sitt barn 2 veckor i sträck på sin semester och struntar i att höra av sig när det är hämtningsdags.
DET gör mig rasande! Hon skulle bara veta vad det är för guldbarn hon har fått...
Hur kan man välja att prioritera sitt eget liv framför sitt älskade barn?
Det kommer jag ALDRIG kunna förstå.


9 Juli 2006
Det är inte många dokumentärfilmer som jag ser på TV och som jag verkligen känner igen mig i. Men idag kom det en!
Vet inte om jag egentligen är så glad för att jag känner igen mig i filmen, men den hjälpte mig verkligen en bra bit på vägen.
Den handlade om IVF.
Del 1 av 3 var det.

Det var ett par som precis som oss gjorde ett första försök som misslyckades och sedan efter 5 månader gjorde de sitt andra försök som lyckades.
Hoppas så att det även ska hända oss nu!
Läkaren som var på TV sa att hur bra klinikerna än är så är det ändå bara 50% som lyckas första gången. Det känns ju otroligt skönt.
I Storbritannien skilde det sig lite från hur vi gör här i Sverige.
De sprayade sig inte för att bli nedreglerade, de tog sprutor även för det.
Och de fryste inte ner ägg som blev över om de fick ut många, utan varje försök var ett färskt försök.
Och de satte alltid in 2 embryon som var fyrcelliga.

Jag önskar att vi också kunde få tillbaka 2 embryon den här gången, ska fråga om det är möjligt. Men jag vet att de sagt att det bara sker till par som har speciella behov i göteborg. Annars gör de inte det här!
Lite synd tycker jag, oftast är det ett av två embryon som klarar sig. Väldigt sällan båda två!
Visst händer det, men inte så ofta.

Det rann en hel del tårar ner för mina kinder idag när jag såg på dokumentären, ibland kändes det som det var MIG och min man som som de filmade och våra svar de fick. Tänk att det finns så många par runt om i världen som tvingas gå igenom samma sak som vi får göra för att få ett litet barn.
A precious babie - En värdefull liten bebis!
Jag vet att vår bebis kommer vara otroligt efterlängtad iallafall.

Kommentera här: