26 mars - 6 april 2006 Provrörsbefruktningen



21 sånna här sprutor tog jag i magen sammanlagt.

26 mars 2006
Imorse:
Jag sitter här och är rätt förtvivlad, det gör fortf. skapligt ont i magen alltså...
blir helt livrädd när jag tänker på att de ska in där igen och greja idag, även om jag vet att det är ett lätt återförande så känns det inte trevligt när jag knappt kan resa mig upp o gå.

Jag mår svagt illamående hela tiden också, men det kanske är progesteronen?
Kan det komma så tidigt?

Igårkväll fick jag mer ont i magen igen, det var rätt skapligt ett tag där på dagen men sen vid 23 fick jag skitont igen och låg o grät och kände mig liten.
Nu på morgonen är det bättre, men långt ifrån bra.
Tror att min IBS mage är en stor bov i det hela, den är jätteirriterad och förmodligen har jag ont i den samtidigt men det är lite svårt att skilja på vad som är vad.
Ska bli skönt när ET:n är över och jag bara kan luta mig bakåt och låta allt läka ut!
Inga mer resor...
inga mer vul.
Ska bli så skönt!

Om en timme åker jag och älsklingen och hämtar hem vårat pyre. Jag väckte honom imorse och viskade i örat:
-Älskling, nu ska vi snart åka och hämta hem vår lilla Magdalena!
*ler*
Ett litet internt skämt mellan oss, han vill ju nämligen ha en Jack och jag en Magdalena!

Håll tummarna!
*********************************************'**** *
Nu har jag vårt pyre i magen!!!
Det blev en otroligt lång väntan, vi fick komma in på samma rum som vi hade i fredags. Jag fick nästan lite ångest när jag först kom in där, eftersom jag hade så ont när jag var där sist.
På sängen låg samma fula kläder och det var bara att hoppa i dem igen! Det var jag inte riktigt beredd på faktiskt, men det gick ju bra såklart. Sen var det bara att vänta och vänta och vänta på att vi skulle få vårt lilla pyre tillbaka.
Och kissnödig var jag!!
Hade kissat kl 12 här hemma, för vi skulle vara lite lagom kissnödiga sa läkaren i fredags. Ungefär en timme sådär. Och ju längre vi fick vänta desto kissnödigare blev ju jag! Väntan blev en evighet och det är så svårt att vänta när man bara vill bli klar nån gång. Sekunderna känns som timmar.
Till slut, efter 1½ timme blev det äntligen vår tur!

Och de var så nöjda och glada där på fert, för jag hade fått ett strålande resultat!
13 ägg hade de fått ut (inte 12 som de sa i fredags). Alla 13 hade blivit befruktade! Så min mans simmare var av toppenkvalitet.
1 ägg hade till o med befruktats med två spermier samtidigt så det fick de plocka bort för de får inte återföra ett sånt ägg. 4 ägg till tog de bort för de hade inte klarat en nedfrysning.
Vi fick tillbaka ett riktigt supertoppenägg enligt läkaren och hela 7st ägg gick till frysen!!

Han var så nöjd och glad vår norska läkare, han skojade och strålade hela tiden. Det var underbart!
Vi fick se allting på vanligt ultarljud, såg livmodern på en skärm. Vi såg när han förde in katetern på skärmen och så såg vi när lilla älskade pyret fördes in i mig och sakta lade sig på plats därinne!
Wow, vilken känsla!!!
Jag och sambon bara log...och han pussade mig på pannan min älskling när jag låg där i gynstolen.

Jaa, sen var det bara att hoppa ner och klä på sig. Vi fick ett samtal efteråt med en sköterska som trodde stenhårt på vår insättning och sa att det såg ut som mycket bra förutsättningar för oss. Och sen fick vi åka hem!

Så nu har jag legat här i soffan en stund och gottat mig, njutit av att ha ett litet älskat pyre i magen som om 4 dagar förhoppningsvis ska fästa därinne.
Min smärta i magen som fortfarande är rätt intensiv är som en droppe i havet - vad kan väl lite smärta vara i jämförelse av den bild när jag ser mitt o sambon ägg släppas på plats inne i livmodern.
Tänk att man kan få vara med om något så fantastiskt - jag flyger!!!


27 mars 2006
Vilken fridfull känsla!

Sitter här och bara njuuuuuter!!!
Jag har inga måsten att göra, jag har inga resor in till Sahlgrenska, jag har inga sprutor jag ska ta mer och jag ska inte spraya mig i näsan. Det är bara för mig att VARA och det är jag så gärna. Känns inte som några problem att luta sig tillbaka och slappna av nu i 18 dagar tills jag får testa, för jag är så slut själsligt och kroppsligt att jag behöver det här nu.

Är lycklig i hela kroppen, i varje uns av min kropp spritter det av lycka att ha ett litet pyre därinne just nu som försöker växa sig större och fästa i min livmoder.
Jag vägrar tänka några negativa tankar, det har SKA gå vägen och jag SKA bli mamma den här gången!

Älsklingen tänker likadant, han kommer och pussar mig på magen lite då och då och ler sådär fånigt lyckligt som bara vi kan göra som vet vad som finns därinne.

Har kvar bilden på näthinnan av när ägget åkte in i livmodern och blev kvar där..jag ser den lilla vita pricken hela tiden och jag blir helt andlös när jag tänker på hur mäktigt det är att vi verkligen har fått se pyret från starten!
Det är en enorm känsla. Ett riktigt underverk!

Nu ska jag gå o sätta mig i soffan och bara luta mig tillbaka och njuta av min härliga situationer - jag är klar nu.

Jag - lilla Jag - har gjort en fullgjord IVF och jag klarade det!
Känns helt ofattbart...kan inte riktigt smälta det.


28 mars 2006
Ruvardag 2

I 2 dagar har nu mitt älskade lilla pyre funnits i min livmoder och jag gör mitt bästa för att det ska trivas därinne.
Hormonsvallningarna rullar genom kroppen på ett helt obeskrivligt sätt. Igår storgrät jag 3 gånger, en gång när jag satt och skrev ner min berättelse i ett brev till min farmor om helgen som gått. Helt plötsligt började tårarna rinna och jag fick ta en paus och gråta klart. De andra två gångerna var när jag pratade med min bästa väninna som idag tar sitt pick och pack och flyttar 36 mil ifrån mig, det var svårt att hålla känslostormarna på plats och jag slutade kvällen med att ligga och storgråta på min älskade mans bröst!
Men det är inte bara tårarna som faller, jag känner mig lycklig också. Enormt lycklig över att ha det här lilla pyret inom mig, jag drömmer, jag fantiserar och jag önskar att det ska få gå vägen! Vilken lycka att ha fått chansen att göra det här, hur vidrigt och jobbigt det ändå har varit de här 2 månaderna så kommer de vara värda varenda sekund om jag får ett plus på skärtorsdag. LOVAR!

Jag har haft problem med magen, trots att jag nu är 4 dagar efter ÄP. Värken i magtrakten vill envist stanna kvar och vägrar ge med sig! Samtidigt vet jag att det är jättebra för pyret om mamsingen kan röra mycket på sig, men det är verkligen inte lätt när en liten promenad på 10 min kräver 2h vila efteråt.
Ringde IVF enheten imorse och hörde mig för, det var dock ingen fara för pyret. Den lider ingenting av att jag har sviter från äggplocket utan det är isåfall min hälsa jag ska vara rädd om. Men det känns som det går bra, för varje dag blir det lite bättre - tålamod min vän, tålamod är livets dygd!
Har valt att stanna hemma från jobbet även idag, för att ge mig själv en ärlig chans att få vila ut och få värken att avta lite mer. Tror det har varit helt rätt beslut.

Än så länge är pyret inte fäst i min livmoder, det har utvecklat sig så pass att det nu har delat sig så många gånger att det bestämt sig för vad som ska vara foster och vad som ska vara moderkaka - först på torsdag eller fredag fäster den sig i livmoderväggen. Och ni vet vad jag önskar och hoppas...


29 mars 2006
Tillbaka på jobbet!

Nu är jag äntligen tillbaka på jobbet och det känns riktigt skönt att få sitta här och göra det som jag brukar göra i normala fall. Börjar få ont i kroppen av allt liggande och sov som en kratta i natt för att det värkte i axlar och rygg.
Idag ska jag försöka ta en lång skön promenad efter jobbet har jag tänkt, det är bra för pyret! Då får den mycket blodgenomströmning i livmodern.

Tänker på h*n så ofta att det inte är klokt. Idag tänkte jag:
-Jaha du lilla skrutten, idag är det första dagen du är med mamma på jobbet!
Och igår så sjöng jag en liten vaggvisa för pyret innan vi somnade.
Känns skönt att göra något kreativt, även om det säkert låter lite löjligt eftersom det bara är ett litet embryo än så länge. Men för mig är det inte det!
För mig är det en liten bebis som förhoppningsvis ska bli min!!!

Imorgon eller på fredag borde den fästa i livmoderväggen, vad skönt det vore med en nidblödning så man vet...men sån tur ska jag väl inte ha!?

Hoppas ni får känna på vårens solstrålar snart, jag längtar efter en kopp te ute i lekparken med min granne! Kan det inte bli vår snart!!!!!!


30 mars 2006
Nervös och långsam dag

Idag kan jag inte låta bli att gå runt och vara nervös och lite orolig.
Hur ska det gå?
Ska lilla pyret fästa sig i livmodern idag eller inte?
Det som oroar mig idag är att värken i magen är mycket, mycket bättre än det varit förut. Känner nästan ingenting längre. Visst, jag är svullen och äggstockarna är ömma när jag går.Så visst har jag symptom.
Det är ju bara det att nu har jag hört att äggblåsorna ska fyllas igen efter äggplocket och är man då gravid så ska de utsöndra gulkroppshormoner till bebisen, om man inte är gravid så försvinner blåsorna.
Så, som ni nog då förstår så VILL jag ju faktiskt känna något i magen.

Det är inte klokt egentligen. Här har jag gått runt och längtat efter att smärtan i magen skulle ge sig så man kan röra sig normalt igen och nu när jag äntligen kan det då saknar jag den?
Är man dum i huvudet eller??

Idag är jag på ruvningsdag 4...ska ju helst vänta i 18 dagar innan jag testar men jag kan lova er att det riktigt suuuger i mig att åtminstonde testa när det gått 14 dagar. Men jag vet ju att jag borde vänta för att få ett rätt besked!

Försöker fortsätta att tänka positivt. Det är klart att det här kommer gå bra, vi hade alla förutsättningar för att det skulle göra det! Vi fick tillbaka ett riktigt guldägg, jag hade jättetjock och fin slemhinna och fertilitetskliniken trodde själva på det här. Men lite nervös och orolig kan jag ändå inte låta bli att vara...

Idag ska jag åka förbi Blomsterlandet på hemvägen och köpa bekämpningsmedel till mina rosbuskar som fick någon hemsk ohyra förra sommaren som åt upp allting. Fick bara en enda blomning, jag som brukar ha upp mot 3st blomningar på året!
Fick tipset att spraya dem så fort snön gått bort och det tänker jag verkligen göra nu!!
Idag skiner solen här i Göteborg, äntligen. Längtar ut...men har ännu ett par timmar på jobbet att slå ihjäl!
Imorgon jobbar jag dock hemifrån och det ska bli sååå skönt. Hoppas solen skiner på mig då med, isåfall ska jag sticka ut min bleka näsa och försöka sola den lite.

************************************************** ****************************
Lite senare:
Jag hade nog inte behövt oroa mig för att jag inte kände så mycket i magen iallafall, nu på eftermiddagen spänner det i båda äggstockarna och smågnolar lite i mitten magen! Så än så länge är nog allt som det ska iallafall.

************************************************** ***************************
Vad svarar man?
Jaaa, vad svarar man när Prinsessan kramar om mig och plötsligt utbrister:
-Mamma....varför har du så stor mage? Har du en bebis i den???


31 mars 2006
Äntligen sista Mars!!

Det känns skönt i hela kroppen att mars äntligen är slut, i år har den varit precis så hemsk och tråkigt iskall som man önskar hela vintern att den INTE ska vara.
Jag brukar tänka: Håll ut februari för sen brukar våren komma i mars.
Men inte i år! Envis som bara den har vintern varit i år, hållit kvar sitt iskalla grepp om oss och snöat lite då och då istället för att låta snön som låg tina bort.
Men idag är det äntligen sista mars - och idag är gräsmattorna nästan helt rena från snö igen. Det är lerigt och blött så in i bomben.
Prinsessan kommer in varenda dag efter skolan och ser ut som värsta lermonstret!! Imorse fick vi sätta på henne utekläderna på trappan för de var så intorkade med gammal sand/lera att hela hallen skulle sett ut som en sandlåda om vi hade valt att göra det inomhus. Att tvätta utekläderna varje dag finns ju inte på världskartan - då hade jag inte fått göra annat än stå i tvättstugan.
Ser fram emot när vårsolen kommer och torkar upp, vi slipper alla överdragsbyxor och tjocka vantar o byxor. Ååå så skönt det ska bli!!

Idag har jag promenerat två gånger, allt för att försöka få en bra genomströmning i livmodern så att pyret ska vilja fästa därinne. Jag har ett väldigt stillasittande jobb vid datorn så det känns som de 2 promenaderna är viktiga för mig och pyret just nu! Skulle aldrig våga att inte ta dem om man säger så...
Idag har jag faktiskt KÄNNT mig gravid. En härlig känsla, oron och ängslan från igår är som bortblåst och idag känner jag mig bara gravid. Hoppas jag har rätt.
Det är dock svårt att avgöra rent kroppsligt om man är gravid eller inte, för de här vagitorerna med progesteron som jag stoppar upp i vaginan 3ggr om dagen ger mig ALLA gravidsymptom som man kan ha.
Brösten ömmar, brösten växer, hormonplitor och känslostormningar.
Så att rent fysiskt kunna känna sig till om man är gravid när man gör en IVF för första gången skulle jag nog säga var helt omöjligt. Man kan nog som jag ha en inre känsla att det har gått vägen - men att titta på vad man har får symptom är helt värdelöst. Jag kan lika gärna vara super ogravid och ändå gå runt med de här ömma brösten så länge jag för upp mina vagitorer och det ska jag göra ända tills testdatumet!

Idag har jag dock tyckt att det drar lite i livmodern, den känslan känns ny och jag hoppas det är ett sant grav tecken. Vi får helt enkelt se...
Men att sluta spekulera, det kan jag omöjligt göra!

Nu ska jag sätta mig vid köksbordet och påskpyssla med prinsessan, vi ska måla påskteckningar och göra tavlor har vi tänkt idag. Ska bli jättemysigt!!
Har längtat länge efter att vi ska hinna sätta oss ner och pyssla igen, vi brukar göra det minst en gång i veckan men nu under min behandling har det inte funnits tid eller ork till det. Men NU har jag all tid i världen för pyssel!!

Önskar er en jättemysig fredagskväll, vi hörs imorgon igen!!


1 april 2006
Ska jag inte få hoppas!!??

Idag hände en rätt udda grej, det var en tjej som sa åt mig att inte ta ut någon graviditetsglädje i förskott för jag kommer bara bli så mycket mer besviken då ifall det misslyckas.
Då kan jag inte låta bli att känna att vi är kvinnor allihopa som går igenom olika saker - men vi har alla olika sätt att hantera våra jobbiga situationer på.

Jag vet av erfarenhet efter mina 2 år som ofrivilligt barnlös att jag MÅSTE få hoppas och tro att jag är gravid den här månaden, jag måste få leva i min lilla bubbla och vara lycklig de här 3 veckorna.
För det är DÅ jag samlar energi, det är DÅ jag får krafter till att orka fortsätta kämpa, för det är DÅ jag vet vad jag vill ha mer än någonsin.
Besviken blir jag ändå, varje gång mensen kommer. Oavsett om jag har hoppats och trott att jag varit gravid - eller om jag tvingat mig själv att tänka att det här kanske inte lyckas.

Tror vi är olika där, en del behöver få glädjas och känna hopp under sin ruvnings tid - andra behöver det inte.
Men besvikna blir vi allihopa lika mycket, hur vi än hanterar vår ruvningstid. Men att hålla på att ge varandra tips om hur man ska "känna" tycker jag bara blir så fel, för det finns inget som är rätt eller fel i de här situationerna.
En människa kan behöva få hoppas för att orka fortsätta, en annan kanske bara blir superbesviken om hon börjat hoppas. Så det finns tyvärr inget facit som är rätt eller fel - vi får alla hantera den här situationen som känns bäst för oss.

Och för mig så känns det ändå bäst att få HOPPAS att det här ska gå vägen.
Även om jag dock idag är inne i en liten svacka. Jag är på ruvar dag 6 och det börjar kännas grymt segt och jag vet varken ut eller in för kroppen luras grundligt av progesteronet jag får i mig och man tror man är supergravid, fast jag vet ju att det är för tidigt att känna så här mycket som jag gör OM jag nu skulle vara gravid. Man bara önskar att tiden gick fortare och att jag visste...men samtidigt är det som sagt var härligt att få vara i den här lilla bubblan och hoppas o tro att jag är gravid. Jag behöver den tiden i mitt liv också!

Idag har vi gjort massa nödvändigt ont, sopsorterat och storhandlat. Sen har jag tagit en härlig vårpromenad i vårsolen! Jo, jo..lilla solen sken minsann på nästippen!! Yippie!!!

I övrigt får man passa sig här hemma, för här kommer det april skämt både högt och lågt - man vet aldrig vilken fot man ska stå på för att inte blir lurad. 


2 april 2006
Idag försöker jag tänka positivt, är på ruvardag 7. Det är dock inte så enkelt för imorse vaknade jag nämligen helt utan symptom för första gången sen ÄP:et.
Jag har inte ont i magen, jag känner ingenting i äggstockarna som varit så svullna förut och jag har inga dragningar i livmodern.
Vad jag har är ju dock mina stora nya bröst och ömma som sjutton är dem. Jag plågas varje natt för så fort jag råkar nudda dem så vaknar jag direkt, blir med andra ord inte mycket sömn för en tjej som är van vid att ligga på sidan när hon sover.
Men varför känner jag ingenting??

Fick ett svar från en tjej som gjort en IVF som skrev så här till mig, att jag SKA inte känna någonting nu. För nu så upphör ÄL-sprutans hormoner att härja i kroppen som tidigare fått mig att känna mig gravid och helt plötsligt slutar allt att kännas. Man blir då jätteorolig, men SEN om man har lyckats så ska man börja känna igen.
Jag hoppas såklart innerligt att hon har rätt och att symptomen kommer tillbaka igen för att vara äkta den här gången!

Dagen har varit underbar, vi sov länge hela familjen sen gick vi upp o åt en riktig härlig söndagsfrukost och satt kvar en timme vid frukostbordet alla tre. Mysigt!
Sen klippte jag min man och därefter storstädade jag hela huset. Härligt att få rent omkring sig.
Nu uppfyller jag en av prinsessans önskningar: Jag gör kalops för första gången i mitt liv. Hoppas det ska bli gott...det får vi se om 20 min!

Sätter in ett kort i min blogg idag på skillnaden på min mage, den gröna är tagen direkt efter ÄP:et och den rosa är tagen i morse - vilken skillnad!!



 

4 april 2006
Varit på kurs!

Så har ännu en dag gått, ibland är det skönt när det händer något speciellt för då rinner den dagen bara iväg.
Jag har varit på kurs och är fullmatad med siffror och lagar och regler om anställdas försäkringar just nu och jag ska tillbaka imorgon igen!
Kul.

Proggis problemet löste sig, tackar Annika för det. Säger som hon gjorde igår i sin kommentar till mig:
-Tjejer, säg ingenting men....schyyyyy..jag tog den där bak istället!!
Det gick jättebra och kladdade ingenting, blev lite bubblig i magen möjligtvis men annars var det helt okej. Var väl inte direkt skönt att stoppa in den, men det gick och löste en hel del grubblerier för min del!

I övrigt så är brösten mycket mindre ömma idag. Och det börjar mola mer o mer i mensmagen och mensryggen tycker jag. Är på ruvardag 9 så det är ju lite tidigt för mens....men vet inte vad jag ska våga tro. Jag hoppas ju att det är pyret som gör sig stor och vill växa, men man blir ju orolig när det känns som mens helt klart!
Natten var dö skum, hade ju frysit hela dagen. Fick enorm huvudvärk på kvällen och somnade framför tv:n vid 21. Sedan vaknade jag på natten och var sååå svettig, svettades hela natten något kopiöst och sen när jag vaknade på morgonen så mådde jag tipp topp igen! Lite skumt måste jag säga.


5 april 2006
Ångest!!!!

Usch vilken hemsk natt jag har haft. Fick sån grym mensvärk i ryggen på kvällen och den ville inte ge med sig. Kände mig fuktig mellan benen hela tiden och gick på toa - men där kom bara klart vitt sekret.
Hela natten hade jag hemskt ont, kunde bara sova 3h resten var bara oroliga och ångestfyllda...
men dagen har fortsatt vara vit. Jag har haft rejäl mensvärk i ryggen som kommer och går, men fortf. vitt på pappret.

Men usch, de här sista dagarna kommer vara SUPERJOBBIGA det känner jag redan nu. Tänk, jag är ju bara på ruvardag 10 och det börjar vara mensvärk redan nu - det kan väl ändå inte gå vägen??

Lite positivt är att brösten har börjat ömma nu igen framåt kvällen, de har varit väldigt lugna nu ett par dagar men satte igång nu igen framåt eftermiddagen. Men usch, jag vet inte vad jag ska tro.

I övrigt så har dagen varit bra och gått fort, har varit på kurs även idag och är nu färdigutbildad, så imorgon ska jag till jobbet och hugga tag i pappershögen som blivit liggande på mitt bord hela veckan. Blir härligt!!

Hoppas solen vill skina på mig på fredag för då är jag ledig, vill ha en riktig vår helg nu!! *längtar*


6 april 2006
Ruvardag 11

Jodå minsann det går framåt, sakta, sakta - men det går framåt.
Mensvärken har idag förflyttat sig framåt, så nu har jag den i magen istället för i ryggen som tidigare dagar.
Gårdagen var dock lugnare vilket var otroligt skönt efter förra nattens plåga.
Hade lite svag mensvärk som kom och gick, men till o med på kvällen var det lugnare än de andra dagarna och jag sov gott sen hela natten. Vaknar dock då och då av att jag svettas som en gris, inte likt mig.
Imorse var pappret kritvitt och det är den bästa presenten man kan få de här dagarna när man vaknar på morgonen. Men eftersom jag har så mycket vita flytningar så känns det hela tiden som om mensen är på väg, så till o med i denna skrivande stund...2h sen jag var på toaletten senast...så är jag osäker på om det är mens i byxorna eller bara vita flytningar.
Så ser mina dagar ut nu, en ända lång väntan och en maktkamp att försöka hantera känslorna så man inte blir för orolig så man mår dåligt.
Det är rätt tungt att sitta på jobbet, samtidigt som det är skönt att ha något att göra. Men jag skulle ju absolut inte vilja vara här OM nu mensen dyker upp!

Tror jag kommer tjuvtesta på söndag, då är jag på ruvardag 14. Har inte riktigt bestämt mig ännu men ska iallafall åka ner och köpa ett riktigt CB test idag!
Har hela skåpet fullt med billiga strips gravstickor, men det känns så tråkigt att behöva använda dem när man gått igenom en sån här stor och jobbig behandling - då känns det som jag verkligen är värd ett riktigt CB test. Även om det kanske bara kommer vara att slänga pengarna i sjön!?
Det kan jag ju inte veta.

Nu tjejer får ni bära mig igenom de här dagarna, jag behöver er enormt mycket!
Klarar inte en dag utan era underbara och hjälpsamma kommentarer.

Kommentera här: