14 - 24 mars 2006 Hormonbehandlingen blir en IVF

14 mars 2006
Nu får vi göra uppror tjejer.
Denna morgon vaknade jag och läste en artikel i expressen av Jonas Andersson där han skrev många klumpiga ord om provrörsbefruktningen som gjorde mig otroligt upprörd. Tyvärr finns inte artikeln sparad längre, men mitt brev till GT finns kvar och jag uppmanade alla andra IVF:are att skriva de med.

ALLA som läser detta och känner sig berörda skriver nu ett mail till reportern
[email protected]
och berättar hur ni mår och upplever er barnlöshet.
Be att få vara anonyma så har hon ingen rätt att publicera era brev - men de kanske fattar att vi är MÅNGA som blir arga!

Kom igen tjejer, det här är vår chans att visa att vi ofrivilligt barnlösa finns!
KRAM

Så här skrev jag:

Hej Tina!

Måste skriva till dig för jag blev så upprörd över vad Jonas Andersson sa i tidningen ang. ofrivilligt barnlösa och köerna för att få bli med barn.

Jag är själv en av de personerna han pratar om. Vi har i 2 års tid kämpat varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, varje månad för att få ett litet mirakel i vårt liv!

Jonas Andersson vet uppenbarligen INGENTING om hur det är att kämpa denna kamp som vi tvingas gå igenom för att få ett barn.

Hur det känns att vakna varje morgon och veta exakt vilken dag i cykeln du är på, veta att nu måste vi ha sex varannan dag i 3 veckor utifall att jag ägglossar då någon gång, känna känslan varje månad när blodet rinner längs benen och tårarna rinner på kinderna för att vi har misslyckats ännu en gång att få det som "alla" andra får så naturligt. Ett litet, litet barn...

Att passera 1 års gränsen och inse att VI var ett par som hade problem, vi tillhörde de där procenten som inte lyckades och var tvungna att söka hjälp var vidrigt. Men vi gjorde det, vi sökte hjälp och vi fick hjälp av en underbar gynekolog som gjorde så mycket som han kunde för oss eftersom kön till fertilitetskliniken är så himla lång att man får panik bara av känslan att stå i den utan att få någon annan hjälp.

Tyvärr kunde han inte hjälpa oss och först nu - när vi passerat 2 års gränsen har vi äntligen kommit fram (delvis) i kön till fertilitetskliniken där jag genomgår en behandling som heter Gonadotropin Stimulering. Den innebär att jag i 3½ veckas tid nedreglerades 4ggr per dag med nässpray, till att bli en kvinna som kände sig som 60 med klimakterie svettningar, sömnlösa nätter, sprängande huvudvärk och ett underliv som kändes som sandpapper - vid 30 års ålder.

Nu har jag fått börja ta sprutor i magen ( som man får ta helt själv varje kväll, sticka in nålen i huden och trycka på knappen. Klarar man det inte så får man ingen hjälp!) för att hjälpa kroppen att få en ägglossning. Jag har nu tagit 14 sprutor och är ännu inte vid målet och vet inte när jag kommer få en äggblåsa som blir färdig.

Jag har ingen aning om ifall den här behandlingen kommer hjälpa oss, eller om jag plågar min kropp med det här varje dag helt i onödan. Missar massa tid på jobbet för jag ska vara på Sahlgrenska kl 7 på morgonen och ta blodprov, tillbaka kl 13 för att göra vul - varannan dag! Jag har en restid på 45 min enkel resa, så det är inte särskilt lätt att kombinera den här behandlingen med jobb. Men jag gör det för jag så innerligt längtar efter en bebis, för att det skriker i mig varje dag av smärta för att vi inte kan få det vi så innerligt önskar oss.

Vad händer om vi misslyckas nu då?


Ja, den här behandlingen kan jag få gå igenom 4 ggr - om det inte lyckas så är nästa steg en IVF.

En IVF som jag inte har kommit fram i kön till förrän Maj 2007!!

Och den här politikern Jonas har mage att stå att säga att det nog inte är så många av de barnlösa kvinnorna som mår särskilt dåligt av att behöva stå i den här långa kön.

Då har han ingen aning om verkligheten och vad vi barnlösa kvinnor tvingas gå igenom varje dag, varje timme, varje sekund.

Jag skulle vilja att han tar sig en titt på den här länken:

http://www.tearsandhope.com/

så kanske han åtminstonde en liten sekund kan förstå hur jag och många, många, många andra ofrivilligt barnlösa kvinnor känner oss i den här kampen och det här sega systemet som finns i vården idag!

/Ofrivilligt barnlös i Västra Götaland


15 mars 2006
Inte konstigt det har gjort ont - jag har 30 äggblåsor!!

Ja, det var svaret jag fick idag på mitt ultraljud. 15stycken äggblåsor på varje äggstock med storlekar runt 10mm på de allihopa.
2stycken är fortfarande 11mm (mina tvillingägg som jag skrev om för några dagar sen) men de har stått helt stilla i utvecklingen och istället har det bara kommit fram flera små äggblåsor.

Min gynekolog rev sig i huvudet och visste inte vad han skulle säga eller göra riktigt. Han frågade om jag hade långt kvar till IVF kön och det har jag ju - 1 år minst.
Då sa han att de skulle fortsätta den här behandlingen och verkligen försöka få fram EN eller TVÅ äggblåsor, men det får gå rätt sakta nu för annars kommer jag få fram allihopa till moget stadium och då måste det bli en IVF.
Han sa också att det får jag göra om det blir så i slutänden - då skickas jag automatiskt över till IVF enheten - men nu vill de först försöka lyckas med den här behandlingen som är planerad.
Så jag kommer få gå i minst en vecka till med mina låga doser i sprutorna, värken i äggstockarna och hoppas på att det blir ETT ägg som växer till sig.
Skulle dock ringa in imorgon för att få ännu klarare direktiv när han hade pratat med sin kollega!

Så det känns väl inte sådär jätteljust ut just nu tycker jag. Även om det såklart känns skönt att det kommer bli ett slags avslut på det här hur som helst, men inte nu och inte till helgen utan förhoppningsvis i slutet av nästa vecka. Men om det blir det naturliga slutet som vi planerat för eller om vi snabbt ska byta om till IVF skorna, det har jag ingen aning om och det känns rätt förvirrande just nu. Osäkert, otryggt och nervöst!

Idag i väntrummet vågade jag faktiskt prata med en av tjejerna som också satt där. Jag tog steget!! Är stolt över mig själv.
Väntrummet var fullt när jag kom och jag fick knappt en sittplats, till slut fick alla gå in till olika läkare utom jag och en tjej som varit på UL ihop hela veckan har jag noterat. Vi väntade o väntade o väntade!
När jag till slut hade suttit i 40 min frågade jag henne om hon också väntade på ett ultraljud och det gjorde hon. Och så började vi prata lite smått med varandra, kändes bra! Det var exakt samma behandling vi gjorde bara att hon hade Puregon i sina sprutor och jag har Gonal F.
Till slut när vi suttit där i en timme kommer de äntligne och hämtar oss, då har läkaren glömt bort oss och gått på lunch! Så där satt vi i en timme i väntrummet medan han satt och åt en god lunch då antar jag.
Vilket kaos det blev när de kom på det, började söka honom på personsökaren och kom o bad oss om ursäkt flera gånger!
Till slut fick vi iallafall komma in, hon först och sen jag - dock 1h och 20 min senare än utsatt tid.


Är fortfarande jättebesviken på västra götalands politiker som anser sig veta hur vi barnlösa mår av att stå i en 3 års lång kötid.


16 mars 2006
Nu har jag fått mer svar

Det var en jättebra BM som svarade och jag fick ställa alla mina hundra frågor som virvlat runt i huvudet inatt!! Kändes jätteskönt!!
Mina blodvärden hade stigit jättebra på den där dosen som jag fått börja ta och det tyckte de var jättepositivt. Så nu ska jag fortsätta med den hela helgen och inte komma in på nytt vul o blodprov förrän på måndag! Himmelriket!!
4 dagars ledighet ifrån sahlgrenska - ååå så skönt det ska bli.

Då på måndag hoppas de att en eller två äggblåsor har blivit stora och fina. Jag undrade såklart över de andra 30 och om det inte var läge för IVF, men då sa hon att det ofta blir så här när man gör den här stimuleringen och sen tillbaka bildas många utav dem som nu ploppat upp igen - när kroppen bestämmer sig för vilken äggblåsa som den ska lägga energi på!
Att de som gör en IVF får så många är för att de får så höga doser i sprutorna så då kan inte kroppen välja EN blåsa att satsa på. Min behandling går ut på att likna kroppen så mycket som det bara går och då ska jag behöva ha det här värdet i sprutan som jag fick nu. Hade de vetat det från början hade det här gått fortare, men eftersom det är min första behandling så tar det lite tid att hitta mitt läge så att säga!

Jag frågade om vilka alternativ jag har nu och då sa hon att än så länge ser det positivt ut och det kan förhoppningsvis bli så som vi tänkt från början att en eller två äggblåsor bildas och sen får vi tumla runt i sänghalmen!

Ett annat alternativ är att det på måndag har bildats 3 eller 4 äggblåsor och resten har dragit sig tillbaka - då kan man välja att ta bort 2st till exempel.

Skulle det vara så på måndag att massor äggblåsor har blivit stora så får man ta beslut då om jag ska gå vidare till IVF enheten!
Då har även min riktiga läkare kommit tillbaka och det ser jag fram emot.

Så nu ska jag bara försöka ta det lugnt och vila hela helgen och njuta av min ledighet. Försöka att inte oroa mig och så får vi se på måndag vad som har hänt.

Hela familjen behöver lite ledighet nu tror jag. Sambon och prinsessan är hemma med feber och förkylning o jag känner mig allmänt krasslig!
Får hoppas dock att jag klarar mig och inte sjuknar in nästa vecka, då blir det en tuff sista behandlingsvecka för man kan ju knappast ringa in och säga:
-Hej, jag är så dålig idag så jag kan inte komma på mitt vul. Kan vi ta det en annan dag??
Då kan det ju hända vad som helst därinne och de har ingen kontroll alls, så jag får hoppas att jag får hålla mig någorlunda frisk iallafall.


19 mars 2006
Efter en helg med en helt svart blogg inne på Bligravid.nu och en döskalle på sidan är jag nu äntligen tillbaka. (jag hade den här bloggen där först, men bytte till slut sida för den blev bara hackad hela tiden) Det var någon stackare som inte hade bättre för sig än att förstöra för andra som gått in och hackat upp vår blogg sida och tagit bort allt innehåll på den. Som tur är så hittade ansvarig för sidan en backup från 12 feb och resten har jag försökt fylla upp från min egen privata dagbok, så nu är den iallafall NÄSTAN sig lik igen!
Personen som gjorde så här mot bloggen har ingenting emot mig personligen förmodligen eftersom han är en fransman och inte kan läsa svenska. Han tillhör en grupp i frankrike som är experter på att hacka sönder andras bloggar och dagböcker, mycket sorgligt.

Ja, ja - strunt i dem. Nu försöker jag igen.

Jag har haft en ljuuuvlig helg med ledighet ifrån Sahlgrenska. Oj vad jag behövde det!! I fredags var jag och fikade med min goa väninna (som snart ska flytta 40 mil ifrån mig och jag kommer sakna henne sååå), vi satt i solen på torget och bara njöt av att bli värmda ända in i själen. Våren är på antågande och det är härligt!
Min prinsessa har varit grymt dålig sen i torsdags, legat i 40 graders feber och yrat och haft värsta febermardrömmarna så vi har blivit riktigt rädda här hemma. Inatt vaknade hon inte ens upp ur sin dröm utan fortsatte drömma fast hon flög runt som en skottspole, skrattade och grät om vartannat och trodde någon jagade henne med ett gevär och skulle få poäng om de träffade henne. Hjälp vad rädd jag vart då, när vi inte fick nån kontakt med henne. Det tog bra lång stund innan vi fick henne lugn, luta sig bakåt mot pappsingen och sen öppna sina ögon och vakna!
Hon minns ingenting av det som hände, tänk så otäckt det kan vara.

Idag mår hon iallafall mycket bättre och är helt feberfri, skönt.
Vi har tagit det lugnt och skönt hela dagen, jag gick en lång promenad i vårsolen och njöt av värmen. Sen städade jag huset och tvättade en maskin tvätt och gjorde ordning inför veckan som kommer. Imorgon ska jag först in på blodprov kl 7 och sen VUL kl 13. Min blivande man ska följa med på VUL:et utifall det är stora beslut som vi behöver ta inför fortsättningen på behandlingen. Prinsessan ska få vara hos våra vänner under tiden!

Nu ska jag dock gå och fortsätta njuta av denna härliga söndag, full med vårsol.
 

20 mars 2006
Kl: 9.00
Sitter nu här vid datorn och tar en varm skön kopp te, prinsessan och min älskling sover fortfarande så jag njuter av lugnet före stormen.
Själv var jag uppe med tuppen och åkte in till gbg för att ta blodprov och idag blev jag riktigt glad när jag klev ur bilen framme vid sjukhuset. Istället för den isande vinden och kylan som varit så påträngande sista tiden möttes jag av nollgradig värme!
Åååå så skönt det var, blev genast på bra humör och allting gick mycket lättare.
Blodprovet gick bra att ta, nu har ju mina armar fått vila i 4 dagar och det behövdes verkligen!

Nu ska jag försöka jobba undan lite här och sen ska jag få sällskap av min älskling till VUL:et idag. Känns jätteskönt att få vara två.
Prinsessan ska få vara inne hos våra underbara grannar eftersom hon fortfarande inte är riktigt kry och kan gå till skolan!
Återkommer efter kl 13 med resultat från vul:et.

***************************************************************************************************
KL 13.00
Jag ska göra en IVF= provrörsbefruktning
Det blev en lång väntan för mig och fästmannen i väntrummet idag, när vi till slut kommer in och då frågar läkaren mig direkt.
-Hej! Hur mår du egentligen idag?
-Jo, bra svarade jag. Kände mig ganska förvånad för jag har inte fått den frågan ställd så till mig förut.
Då visade det sig att mina blodvärden har stigit drastiskt!
Från 0,69 till 3,38!!
Det bådar inte gott sa läkaren, men först får vi göra ett vul.
Det var en praktikant med den här läkaren idag och han ville också prova att göra vul - med mitt tillstånd då förstås. Praktikanten fick börja, han var inte direkt van om man säger så..förde runt den där staven fram o tillbaka utan att hitta det han skulle.
Till slut fastställde de att slemhinnan var 11mm och det var bra tydligen. Har ingen aning om hur tjock den ska vara för att vara ultimat?
Sen tog läkaren över och hittade mina äggstockar.
-OJ, det här ser inte bra ut var det första hon sa.
Sen började hon räkna och praktikanten skrev ner.
Sammanlagt hittade hon 5st äggblåsor på 15mm, 3st på 13, 2st på 12 och 10st på 10mm.
Hon sa att det inte gick att fullfölja behandlingen men hon måste ta ett samtal med en kollega och gick ut ur rummet.

Efter en stund kommer de tillbaka och hon berättar att vi har två val, det ena är att avbryta behandlingen - det andra att göra en IVF.
Åå vad glad jag var att min sambo var med mig!
Vi valde direkt, visste ju redan vad vi skulle välja, en IVF såklart.
Även om jag blev helt skakig i hela kroppen och nervositet och supersvettig.

Sen gick det relativt fort med allting, vi fick gå tillbaka till väntrummet. Satt väl där i 20 min till och sen blev vi hämtade av en sjuksköterska från IVF enheten istället för reproduktionsenheten som jag hitills tillhört.
Och sen kom informationen - ALL information på en gång om en IVF rabblades upp inför mig o sambon.
Jag är enormt glad över att jag varit inne på de här sidorna och lärt mig en hel del om hur en IVF går till för annars hade jag nog blivit tokig!

Till slut var allting spikat och klart och jag var fullmatad med info.
Det blir ägglossningsspruta på onsdag.
In till operation för en Äggplockning på fredag.
Och Återinförande av äggen (ET) på söndag.

Nu måste jag smälta allt det här, känner mig helt totalt livrädd och skakar i hela kroppen.
Tusen tack för alla tummar!



 
21 mars 2006
Du lilla efterlängtade pyre!
Du skulle bara veta vilken ångest och vilken kamp din blivande mamma går igenom just nu. Men du är värd varenda sekund - varenda sekund!!

Kvällen igår var minst sagt förvirrad. Prinsessan var på gott humör och satt och skojade med pappsingen vid matbordet, jag svarade på frågorna jag fick lite då och då men upptäckte ganska snart att jag hade ingen aning om vad jag satt o svarade henne på. För mina tankar var någon helt annanstans. De var i en skräckvärld full med sprutor in i slidväggen, smärtor vid äggplocket som inte var av denna värld och en IBS mage som ständigt behövde springa på toan.
Försökte lägga mig ner efter maten, för magen var väldigt öm efter vul.et som hade pågått bra länge igår när de mätte alla 30 äggblåsor. Såg på lite favorit tv-program men upptäckte även här efter en stund att jag inte hade en aning om vad som uppspelades i tv-rutan för jag var någon annanstans!
Till slut fick jag fullständig panik och ringde en god vän som själv gjort en IVF, jag stortjöt innan jag ens fick fram vad jag ville. Hon lyssnade, lugnade och tröstade! Å så skönt det var att få prata med någon som visste exakt vad jag skulle gå igenom.
Efter en timme var jag lugn igen och somnade faktiskt gott med älsklingens arm omkring mig.
Men lugnet var inte kvar särskilt länge, redan efter 3h vaknade jag och sen vred o vände jag mig hela natten och somnade inte in igen förrän 1h innan klockan skulle ringa!
Nu sitter jag iallafall på jobbet, det känns skönt att få annat att tänka på. Även om det inte är så lätt.

Alla mina värden igår hade stigit något sanslöst. Från att så sakta ha stigit från 0,25 till 0,48 till 0,52 och så förra veckan så sjönk ju värdet helt plötsligt ner till 0,39 och jag fick en lite större dos i sprutan och då höjdes värdet igen till 0,69 och allting såg rätt lovande ut.
När jag sedan igår lämnade nytt blodprov hade värdet stigit med över 300%!! Helt plötsligt var jag uppe i 3,38!
Långt över det som den behandlingen var meningen att sluta på, runt 1.0 var det ultimata läget att hamna på för att få fram EN äggblåsa.
Jag hade ju betydligt fler än så...

Men mitt lilla Pyre...
du är värd allt och jag tänker ta mig igenom det här också såklart.
En dag i taget är det som gäller nu fram tills på söndag när allt ska vara klart förhoppningsvis.
Längtan efter DIG och alla peppande ord ifrån alla underbara människor som läser det här lyfter mig och bär mig hela vägen fram!

Idag är det sista dagen som jag sprayar mig en hela dag, imorgon ska jag bara spraya halva dagen - så nedräkning på det!
Och ikväll tar jag min sista Gonal F spruta, imorgon är det dags för Ägglossnings sprutan - absolut sista sprutan jag sätter i magen den här gången. LÄNGTAR!!


22 mars 2006
Sista sprayningen och dags för ÄL spruta!

Idag var så äntligen sista dagen där jag sprayade min näsa. Ååå så skönt det ska bli faktiskt. Nu har jag passat en tid 4ggr om dagen i 47 dagar för att spraya min näsa!! Det är ju inte klokt egentligen så länge jag har hållit på. Men nu är den delen över.
Börjar faktiskt känna mer o mer att nu är det saker som försvinner på listan och jag går mot ett slut som ska bli skönt!
I måndags var jag bara totalt skräckslagen inför onsdagens spruta och fredagens ÄP, men idag känns det bättre. Jag har hunnit smälta alla intryck, acceptera vad det är som ska hända med min kropp den här veckan och det känns som jag är med på noterna igen!
Det var nog viktigt för mig, att känna att jag har kontroll över situationen igen.

Det är ett par timmar kvar tills jag ska ta ÄL sprutan, kl 20.30 ska den tas.
Är fortfarande lite nervös för att den ska göra ont att sticka in, men jag har gett mig sjutton på att jag ska klara av det så då kommer jag göra det också.
Sen blir det "vilodag" för mig enligt behandlings schemat.
Vilodag och vilodag...det är ju då som äggen ska släppas och jag vet inte alls hur det kommer kännas i magen när 30 ägg ska släppas lösa?
Som det är redan idag så spänner det väldigt mycket därinne, det gör ont när jag går för mycket och att böja sig ner är ett helt företag.

Är hemma med prinsessan idag, jag jobbar hemifrån så då behöver vi inte ta ut VAB ens. Min sambo åkte till jobbet för första gången på en hel vecka och de blev väldigt glada att få tillbaka honom - fast att han började med att be om semester på fredag. *ha ha*
Men chefen blev informerad om varför och hade då absolut inga förevändningar utan önskade oss bara lycka till!
Jag har valt att inte säga något på mitt jobb, det ska jag inte göra förrän den dagen jag är gravid har jag tänkt.

Nu ska jag gå och njuta av min eftermiddag som inte har en enda tid att passa, inget spray som ska in i näsan och smaka ruskigt illa i munnen. Fast det har man verkligen vant sig vid, nu mot slutet har jag inte ens tänkt på det. I början var det ju vidrigt!
Håll tummarna för mig ikväll tjejer att ÄL sprutan inte är så hemsk som den ser ut att vara.


18.30
Åååååååå vad tiden går sakta när man bara vill ta den där jäkla sprutan nån gång!! 2h känns just nu som en evighet!!!

20.45
JAG KLARADE DET!!!!!

åååååååååå jag var så himla nervös, jag skakade som ett asplöv och sista kvarten låg vi i sängen och min blivande man höll om mig för att jag skulle försöka lugna ner mig.
Var helt svettig.
Till slut blev kl 20.30 och jag satte mig upp, tog sats och stack in Äl-sprutan. Mycket beslutsamt och det gick jättebra!
Lite ondare än den vanliga gjorde det, men helt okej.
Sen skulle ju vätskan in också och det var nog lite värre, det brände och spände liksom i huden. Gjorde ont ett par minuter efteråt - men nu 10 min senare är det nästan helt borta.

Åååå så skönt, jag klarade det!
Låt det nu vara massa fina ägg som är mogna. SNÄLLA!!!!


23 mars 2006
Idag känns det rätt okej, är lite nervös men det värsta inför morgondagen har nog inte börjat ännu som tur är.

Har haft ont hela natten av sprutan jag tog igår, det bränner och gör verkligen ont så fort man nuddar huden eller ligger på den sidan. Så jag sjukskrev mig faktiskt, tar en välförtjänt vilodag och bara koncentrerar mig på att få prinsessan till o från skolan idag istället.
Tänk, imorgon så här dags ligger jag inne på en operationsavdelning...känns helt skumt!

Vilodagen!

Blir nästan skrattfull när jag läser i min behandlingsbok att torsdagen är en "vilodag". Då ska jag inte ta något nässpray och inga sprutor, bara låta ägglossningen komma helt enkelt!
Men vilodag vet i sjutton om det är...
Natten var rätt knepig för jag hade väldigt ont på sidan där jag tog ÄL-sprutan och kunde inte ligga på min favorit sida en enda gång på hela natten. När jag vaknar på morgonen så gör det fortfarande lika ont och jag blir lite nervös.
Ska det verkligen göra så här ont i området runt sprutmärket eller har jag överreagerat?
Får lite svar från olika IVF tjejer och det verkar ändå vara rätt normalt, så jag lugnar ner mig igen.

Bestämmer mig dock för att stanna hemma för första gången från jobbet under den här behandlingen. Nu får det vara bra, nu vill jag vila mig och samla krafter inför morgondagen. Sitta på jobbet med den här värken har jag ingen lust med!
Koncentrerar istället alla min krafter på prinsessan så hon kommer till o från skolan idag. Mer tänker jag inte göra faktiskt!

Har legat i soffan och läst min nya Mama tidning, frossade faktiskt för första gången i en grav tidning som medföljde. Jag har varit benhård och inte tillåtit mig själv att titta i en enda sån grav.tidning under mina år som kämpande - det ska bli belöningen när jag väl lyckas, likaså Lennart Nilssons bok Ett Barn Blir Till.
Men idag fuskade jag alltså...för första gången!
Vet inte om det är för att jag VET att på söndag kommer jag ha ett pyre i magen och faktiskt få vara gravid, om än kanske en så liten stund men ändå vara gravid.
Vill få gotta mig lite i den känslan nu iallafall, mitt hopp och min kraft som för mig vidare de här dagarna.

Något som känns otroligt skönt är att nu har iallafall JAG gjort det absolut sista i min behandling som jag själv var tvungen att utsätta mig för och som gjorde ont. Det känns otroligt skönt. Nu är det bara att överlämna sig åt läkarvetenskapen, slappna av och låta experterna göra sitt. Nu behöver jag inte vara modig om jag inte vill, jag får slappna av, jag får känna mig liten, och jag får gråta en skvätt om jag vill.
Det känns även enormt skönt att veta att jag kommer få smärtstillande och lugnande mediciner imorgon, det håller mig faktiskt relativt lugn idag bara vetskapen om det!

Den enda som behövde göra något idag på schemat var faktiskt min sambo. Han fick ringa till fert och skulle boka in sig för att lämna sina små spermier!
Han fick en tid en halvtimme innan mitt äggplock och kommer bli hänvisad ner i källaren på sjukhuset där de har ett specialrum till männen. Ett "runkrum" med andra ord, döpte jag genast om det till!
Min sambo bara skrattar åt mig, han verkar inte ha några problem alls med att stå i ett "runkrum" och spruta spermierna i en liten burk. Jag tror faktiskt ärligt talat att han längtar efter att få lätta lite på trycket! Nu har han fått hålla sig 3 dagar och det är inte vad min sambo brukar göra om man säger så.
För min del känns det bara skönt att det inte bara hänger på mig allting imorgon, att han faktiskt har en jättestor roll att fylla!

Morgondagen då...vad ska jag skriva om den?
Jag vet faktiskt inte, försöker att inte tänka på den så mycket utan låta det komma när det kommer.
Kanske får jag andra tankar ikväll och då kommer jag givetvis skriva om det härinne, då kommer jag också skriva och berätta hur det känns i äggstockarna för jag börjar känna att det ömmar lite i dem lite extra nu, så jag är väldigt spänd på hur de ska kännas ikväll!

Kl. 20.45
Känner mig fortfarande rätt lugn inför morgondagen, skönt!
Det värsta kommer nog imorgon bitti eller inatt när jag ska försöka sova om jag känner mig rätt.
Har haft ont i magen efter sprutan hela dagen och knappt kunnat röra på mig, så det blev en riktig soffpotatis dag med mycket spel med prinsessan som underhållning. Nu börjar det dock äntligen ge med sig lite på den sidan av magen och det känns skönt. Har inte så stora känningar av ÄL:en som jag trodde jag skulle ha, lite förvånad faktiskt.

Nu skriver jag inte mer förrän imorgon (om jag orkar vill säga) och då är ÄP:et klart - ååå vad skönt det låter i mina öron!


24 mars 2006
Skriver jättekort för jag har så ont att jag knappt kan sitta upp.

De plockade ut 14 äggblåsor och 12st innehöll ägg - jätteskönt!!
Är nöjd och glad med det resultatet...dessutom tänker man ju tanken att det skulle egentligen bara bli ett!
Snacka om att blivit felbehandlad.

Fick tyvärr en blödning utav bedövningssprutorna i livmodertappen och har otrolig värk neråt mot underlivet. Fick stanna kvar 3h mer än alla andra och fick extra bedövning innan jag klarade av masa mig upp ur sängen utan att svimma och spy på kuppen.
Nu ligger jag nerbäddad i sängen och tänker stanna där resten av dagen!
Ville bara berätta för er som jag vet är underbara och håller era tummar.
Skriver mer om själva ingreppet imorgon!

Kommentera här: