7 april 2006
Idag har jag och Magdalena varit ute i vårsolen!

Blev så glad idag när jag vaknade och fick se att solen sken på min lediga dag! Yippie!!
Gick ner till skolan med prinsessan och njöt av solens strålar på näsan, underbart.
Efter en kopp te på altanen så gick jag och krattade hela tomten fri från gamla löv, rensade upp lite i rabatterna och sprayade mina rosor som fick någon hemsk sjukdom förra året så de ska få sig en dusch redan nu och sen ska jag hålla koll på dem hela sommaren med mitt spray har jag tänkt!
Så skönt med frisk luft och lite sol på näsan och så är jag så himla glad att det är fredag och heeeelg!!!!!
Längtar efter att min Prins ska komma hem, då ska vi äta pizza och bara mysa. Och på söndag är det ju vår stora testardag...skitnervös inför den är jag såklart men än så länge är det vitt i byxorna.
Ta i trä, ta i trä!!!
Vem vet, kanske var det första gången Magdalena var med mig ute i trädgården? Jag hoppas ju det...

Kl 16
Usch blir så himla nervös. Var på toan förut o stoppade in en ny proggis.
Tar dem där bak idag så jag har väldigt bra koll på mitt eget sekret idag.
Och nu på eftermiddagen hade det blivit väldigt gult, inte kritvitt som det varit de andra dagarna...
hoppas att det INTE betyder något dåligt.
Tycker att mitt sekret brukar bli gult innan det blir brunt och sen kommer blödningarna....
Blir SÅÅÅÅÅ nervös, ska jag inte ens få testa på söndag innan mensen ska ha tittat fram??
Och ska jag inte heller få ett plus på stickan???
Snacka om att leva i ett helvete av nervositet just nu....

17:20
Nu såg jag rosa små skimror inne i sekret klumpen...
ååå jag blir så ledsen och förtvivlad. Ska inte det här gå vägen!????

8 april 2006
Dagen före testdagen.

Hualiga vad nervös jag är idag, hur ska det gå? Ska det verkligen gå vägen? Kommer vi verkligen få ett plus på stickan imorgon? Har lilla älskade pyret valt att stanna eller tänker det lämna mig om några dagar rinnandes nerför benen?

Den här väntan är vidrig...obeskrivlig...fruktansvärd och såååå långsam!

Vaknade imorse med nån form av magsjuka som dock bara väljer att komma därbak. Fick springa som en raket fram o tillbaka under 1½ timme med värsta kramperna i magen. Till slut gick det över och nu har jag bara behövt gå lite då och då. Men ont har jag i magen, dock inte i mensmagen. Har inga menssmärtor alls. Är det för att jag är så dålig så kroppen vilar? Eller inväntar den bara stora bigbang och imorgon kommer mensen? Ja, det finns inga svar på de där frågorna.

Vitt har det iallafall varit på pappret sen igårkväll, hela natten, genom hela magknipet och hela dagen ända fram tills nu...
Kl 16 var det exakt samma som hände igår, efter "mittenpådagen" proggisen får jag ut mycket flytningar och en av de slemklumparna ser färgad ut. Inte rosa direkt...men inte heller vit eller gul som den ska vara. Vet inte hur jag ska beskriva den och vet inte hur intim jag ska våga vara utan att ni rynkar på näsan av mina beskrivningar!

Det svider i vaginan även idag, är verkligen mycket uppretad av de här proggisarna. Har en tanke att det kanske även är därför som jag får färgade flytningar för att slemhinnorna är så grymt irriterade. Men helt säker är man ju inte!

Imorgon bitti ska jag äntligen få göra ett grav test iallafall, då kommer jag få svaret. Men vad blir det för svar? Och kommer jag verkligen våga titta på den där stickan? Och hur kommer jag må om det är negativt?
Vågar faktiskt inte tänka på det idag...vi får ta det imorgon.

9 april 2006
Nu vet jag...
och snart vet ni också.

Det var en jobbig natt, somnade flera gånger framför tv:n men sen när det var dags att sova på riktigt gick det inte alls. Låg bara och väntade på att det skulle gå minst 4h så jag kunde få gå upp o göra det där testet nån gång.
Kl halv fem klev jag upp imorse.
Gick med darrande steg in på toaletten och kissade i muggen.
Sen var det bara att stoppa ner den där stickan från CB...jag tror jag skakade hela jag. Minuterna gick jättesakta och först blev det ett minus i rutan...sen blev det ett streck i kontrollrutan...och jag väntade....och väntade....och väntade...

Men det förblev ett minus i rutan, något plus kom aldrig upp. Jag är inte gravid.
Känns oerhört tungt just nu och jag måste smälta det här nu först innan jag kan skriva något mer härinne. Men nu vet ni iallafall lika mycket som mig och det blev tyvärr inte ett rosa skimrande meddelande härinne idag som jag har drömt om hela den här tiden. Det blev ett bäcksvart meddelande och fyllt med tårar i ögonvrån.

10 april 2006
Ännu en kämpardag!

Jobbar hemifrån idag och bara 50%, det var nog tur det för hjärnan är inte riktigt med mig känner jag. Behöver få koppla bort alla måsten snart och bara vara.
Tänker ta med mig prinsessan, som har påsklov, ut på en cykeltur. Just nu skiner solen men det ser mörkt ut i horisonten så det får nog bli regnkläder med iallafall!
Funderar på att ta en tur ner på byn och gå på biblioteket och låna lite nya fräscha böcker till oss båda, brukar ju alltid pigga upp.

Har mycket känslor i kroppen och många funderingar...
de är jobbiga och inte lätta att handskas med, men jag har iallafall kommit fram till att så länge inte mensen rinner längs benen så tänker jag inte ge upp. Det finns fall där de testat negativt på dag 14 och sen plus på dag 18, så jag tänker hänga mig kvar vid det hoppet att jag kanske, kanske har sån tur att jag är en utav dem!

Sorgen får jag ta ut när det är dags för det, livet är för härligt för att slösas bort i flera dagar på något som jag ändå inte kan styra över just nu. Jag behöver få tänka positiva tankar, jag behöver få känna hoppet spira inom mig så länge mensen inte har kommit. När den kommit får ni gärna vara där och plocka upp mig, men fram tills dess får ni gärna peppa mig vidare och hjälpa mig hålla hoppet uppe!

Kl 16.30
Känner mig så stark idag!!
Vet inte vart denna styrka kom ifrån, men den bara är här...fast jag haft lite färgade flytningar idag också. Nu är de borta igen!

Fick lite mörkbrunt blod på pappret vid lunchtid, sen blev det inget mer och hela dagen har varit vit igen. Fast vi både har cyklat och grejat här hemma jag och prinsessan.

Känns skönt att vara stark, att ha den styrkan inom sig att plocka fram de här dagarna!
Jag har ingen aning om ifall det kommer bli positivt eller inte om några dagar, men det är inte det som är viktigt just nu. Det viktiga är att fortsätta VÅGA vara stark, att fortsätta att VÅGA hoppas!

Idag har jag varit en mycket bättre mamma igen!

Det märks på prinsessan. Hon är mycket lugnare och mer harmonisk. Hon har kännt av väldigt tydligt att jag inte har varit som jag brukar vara. Igår var hon otroligt krävande hela tiden, men det var nog enbart för att hon kände att något inte stod rätt till. Att hon inte kände igen mig så som hon brukar.

Vi har haft en supermysig dag. Varit ute och cyklat ner till byn, skrattat och haft roligt. Lånat massa böcker, varit till affären och köpt äggfärg och äggfilm. Sen cyklade vi hem och pysslade.

Ullis har hittat en sida där någon som gjort en IVF berättat att det är vanligt med småblödningar under ruvningstiden och att många av de som gör en IVF är låghormonare och därför inte får plus på stickan direkt!
Då är det ju verkligen ännu lättare för mig att inte ge upp förrän mensen verkligen är här!! Och även om det kommer färg på pappret då och då så betyder inte det att det är kört.

Idag är jag glad, jag är glad över att jag har varit en BRA mamma idag och jag är glad över att jag känner mig så stark och vågar fortsätta hoppas!

11 april 2006
Kjolväder!

Idag trotsade jag alla vädergudarna och satte på mig kort kjol till jobbet. Underbart vårigt känns det och jag har faktiskt inte fryst en enda gång. Nu jobbar jag ju inomhus, men jag går ju till bilen och har även hämtat hem prinsessan utan att frysa. Härligt!
Kanske kan det bli lite vårväder nu till påsk iallafall.

Imorse hade jag rosa på pappret efter att jag gjort nummer 2.
Precis så som jag hade när jag var gravid förra gången och sen fick missfall.
Så jag försöker tänka positivt och vägrar ge upp idag. Det kan lika gärna vara sköra slemhinnor istället för mensen som är på G.
Det är bara att ha tålamod och vänta och se vad som kommer...mens eller ett plus på stickan? Vi hoppas på det sista såklart men det behövde jag nog inte ens säga.

Om 2h ska vi åka och lämna lill tjejen hos sin bio. mamma - kommer sakna henne sååååååååååååå!!!!
Sen åker vi hem, köper med oss pizza och lägger oss och kollar på ishockey finalen. Här hemma hejjas det för fullt på Frölunda. 

12 april 2006
Farväl min älskade lilla Magdalena!
Ja, det låter dramatiskt. Jag vet....men det känns väldigt dramatiskt också, som om jag hade ett nytt missfall.
Vaknade imorse och hade bestämt mig för att testa på dag 17 eftersom jag arbetar hemifrån idag och kan ta itu med min besvikelse på ett helt annat sätt än om jag testar imorgon strax innan jag ska åka till jobbet.
Gick upp och kissade på stickan och satte mig ner för att vänta, den här gången var jag mycket lugnare. Strecket kom, det blev starkare, men det blev aldrig något plus - jag är inte gravid.

30 min senare fick jag mer blod på pappret också när jag var på toan igen och då kände jag bara att nej, NU måste jag släppa henne.
Min älskade lilla Magdalena som jag har längtat så mycket efter, som jag har kännt så mycket för, som jag haft med mig varje dag i 17 dagar nu, som jag småpratat med, småsjungit för. Men förmodligen lämnade hon mig redan efter bara några dagar!
Tänk att jag kunde känna så fel, tänk att jag kunde bli så lurad av de här proggisarna som man för upp. De har fått mig att känna mig sååå gravid verkligen och det gör de fortfarande kan jag lova.
Men nu slutar jag ta dem, nu måste jag släppa taget om Magdalena och låta mensen komma istället.

Jag är glad att jag är här hemma idag, där jag kan gå i min egen lilla värld, gråta några tårar så som jag gör just nu när jag skriver det här till er och bara vara så himla besviken på den här hemskt orättvisa världen!

13 april 2006
Sjukskriven

Idag valde jag att stanna hemma, är i vanliga fall en riktig arbetsnarkoman som inte har några sjuktimmar från jobbet men nu tog det stopp. Grät så mycket igår att jag fick sprängande huvudvärk och det har jag även idag. Sov nästan ingenting i natt och känner mig allmänt deppig.
Påsk...vad är det? Ska vi fira påsk också??

Gårdagen var en lång plåga, full med gråt, skrikattacker och flämtande liggstunder. Min mamma ringde och vi grät i luren ihop i 1h, så skönt att dela sorgen med någon. Idis skrev något fint till mig igår:
Delad glädje är dubbel glädje
Delad sorg är halv sorg
och det stämmer verkligen, det är skönt att få gråta ihop med någon som också är lika ledsen och besviken.
Lite senare ringde min storasyster och så grät jag i luren med henne i 1h till.
Helt plötsligt var klockan redan 15 och jag hade inte ätit någonting på hela dagen, åt en smörgås och lade mig i soffan för att se en film. Var helt slut i kroppen. Min man kom hem vid 17 och hade med sig Thai mat och en STOR påse med godis. Sen låg vi bara i soffan och tittade på 2 filmer på raken innan vi stupade i säng - båda två lika trötta och ledsna.

Idag ringde jag fertilitetskliniken för att berätta om mitt negativa test.
De är ju för underbara där, hon tröstade mig och peppade mig så mycket!
Jag hade bestämt mig för att inte gråta i luren när jag skulle ringa till dem, men när hon mot slutet önskade oss en trevlig påskhelg och hoppades att vi skulle orka njuta lite av den iallafall så kände jag bara hur det tjocknade i hela halsen. Att de orkar vara så förstående! Så många patienter som de sitter och tröstar varje vecka och ändå orka göra det så personligt varje gång. Fantastiskt!

Jag fick veta att mina 7st frysta ägg låg i 6st "paket" så om de klarar nedtiningen utan att dö så har vi 6st frysta försök och det känns ju underbart!
5st ägg låg frysta en o en och 2st ägg låg frysta i ett och samma strå som de kallade det för.
Eftersom jag egentligen inte är framme i IVF kön förrän om ett år så har jag inte rättighet att göra nytt färskt försök förrän då egentligen, så hon var jätteglad att jag hade så många frysta ägg för då kunde de ju hjälpa oss med att föra tillbaka dem under tiden som vi väntade i kön och förhoppningsvis skulle vi slippa göra ett nytt färskt försök.
Hon sa också att vi fick göra nästa försök så fort vi kände oss redo, men vi skulle inte känna någon stress. Och jag och sambon har pratat om det och bestämt oss för att vi nog väntar tills i augusti med att föra tillbaka första frysta ägget. Nu ska vi återhämta oss och sen månaden därpå ska vi ju gifta oss!
Då vill man ju inte hålla på att spraya och ha huvudvärk och må dåligt av alla hormoner, gifta sig gör man ju bara en gång i livet (Förhoppningsvis) och den stunden vill jag minnas med glädje.
Och eftersom vi ändå inte har någon brådska i och med att vi inte är framme i färsk IVF kön så kan vi lika gärna vänta tills augusti månaden!
Men helt hundra är vi inte riktigt än, men det lutar mot att vi kommer ta det beslutet.

Nu ska jag gå och lägga ner mitt lilla huvud i soffan och se på något inspelat program, känns som hela kroppen är helt slut, helt matt och helt slut på ork.
All energi är som bortblåst och nu måste jag försöka hitta den igen!

16 april 2006
Glad Påsk!

Har tagit en välförtjänt vila ifrån bloggen, bara tänkt på mig själv och försökt få upp huvudet ovanför vattenytan igen.
Påsken kändes som den kom väldigt olägligt, vem orkar fira påsk när det blir så här?
Fast ändå kom den lägligt ändå.
Jag fick ha min älskade fästman hemma hos mig hela tiden, vi har bara kunnat slappna av och inte gjort några måsten. Solen har strålat på oss och vi har bränt våra ansikten lite i solen.

På långfredagen hade vi prinsessan ( som firar påsken hos sin bio.mamma) och passade på att åka till min mans släktingar ute på en ö i havet. Underbart vackert, solen sken, havet glittrade och det var som balsam för själen!
Jag fick många gosiga kramar från släktingarna och jag kände mig ompysslad. Det var skönt att få tänka på annat, skönt att slippa laga mat, skönt att få gosa med prinsessan och det gick faktiskt att fira påsk!

Har haft grym mensvärk hela skärtorsdagen, långfredagen, påskaftonen och även idag. Mensen beter sig inte riktigt som den brukar, det blöder - men inte forsande som det brukar. Men stadigt rött kommer det ur mig hela tiden och igår fick jag även ut hela slemhinnan i ett enda stycke. Har jag aldrig varit med om förut. 1dm i diameter var den...kändes konstigt att veta att där någonstans låg förmodligen lilla Magdalena embryot. Men samtidigt var det skönt att få ett avslut.
Nu vill jag bara att mensen ska vara slut - nu vill jag gå vidare!

Igår på påskaftonen var jag och sambon själva, vi gick ut på parkeringen och fixade med bilen. Eller snarare han fixade med bilen och jag satt och solade mig och läste en amelia tidning! Underbart skönt.
Sen gick vi hem och tittade på hockeyn och så grillade vi god mat efteråt. Supermysigt och så skönt att bara få vara.

Idag ska vi göra något som känns enormt stort, enormt spännande och enormt kärleksfullt...vi ska åka och titta på vigselringen!

Glad Påsk på er alla mina underbara cybervänner.

17 april 2006
Nu har jag bestämt mig -
för att inte säga adjö till Magdalena!

Mensen är nu snart slut och livet börjar återvända inom mig. Jag känner glädje och hopp igen, styrkan börjar återfinna sig vilket känns enormt skönt. Trodde att jag skulle vara deppig en längre period efter det här nederlaget, men jag fick nog ur mig det mesta under onsdagen och torsdagen när jag grät väldigt mycket och fick prata av mig med vänner och släktingar!
Helgen har varit underbart skön med solsken och kärlek. Precis vad jag behövde!
Och nu ska vi snart åka och hämta hem prinsessan också, så då blir jag alltid på bra humör. Längtar jättemycket efter henne, även om jag har behövt få vara i min egen lilla värld de här dagarna. Men nu är jag redo att vara "mamma" igen och med lite mer tålamod förhoppningsvis än jag hade veckan innan test!

Under de här dagarna har jag även hunnit tänka väldigt mycket på lilla Magdalena. Och vet ni vad jag har kommit fram till!?
Jo, att det är inte dags för mig att ta farväl av Magdalena.
För det var inte mitt efterlängtade lilla Magdalena barn som var därinne i magen, utan hon har inte hamnat där ännu. Den dagen som jag ÄR gravid, kommer det vara min lilla Magdalena också. Så just därför behöver jag inte säga adjö till henne - för hon finns fortfarande med mig därute, någonstans. Kanske i frysen, kanske som en liten spermie som ännu inte är tillverkad inne i pappas kropp!
Men jag hoppas och jag tror att en dag kommer jag få gå med en kula på magen - och i den kommer jag ha mitt lilla pyre. Kanske är det en Magdalena, kanske är det någon annan liten bebis...men drömmen om en Magdalena behöver jag fortfarande inte ge upp bara för att det inte gick vägen den här gången!

25 april 2006
Jag har lyckan att få arbeta hemifrån 3 dagar i veckan vilket jag njuter av något enormt. De dagarna kan jag ta det lite lugnare och göra sakerna helt i min egen takt. Jag får dock väldigt mycket gjort, annars skulle min arbetsgivare aldrig tillåta att jag arbetade hemifrån, men det känns ändå skönt att få göra det här hemma. Jag kan sitta i pyjamas och prata med våra kunder och de har ingen aning om det!!

Morgonen var urskön, fick sova en halvtimme längre. Gick upp o väckte skruttan som var bra sömning idag, hon fick komma in o morna sig i vår säng en stund innan vi satte fart på påkarna!
Sen har hon fått som en liten lista där hon kan läsa vad hon måste göra på morgonen innan kl hunnit bli 8. På det sättet slipper jag hålla på att tjata på henne och hon slipper glömma vad det är hon ska göra. Av någon anledning så har en 8-åring väldigt kort minne verkar det som, hon minns ALDRIG vad hon ska göra på kvällarna fast att det är samma sak varje kväll:
Salva, borsta tänderna och kissa.
Och hon minns ALDRIG vad hon ska göra på morgonen fast det är exakt samma sak varje morgon:
Kissa, salva, klä på sig, äta frukost, borsta tänderna och kamma håret.

Till slut blev jag så trött på att behöva tjata på henne hela tiden, för hon är en liten dam med trötta små ben också så allt hon ska göra tar en kvart extra för hon hittar alltid något på vägen som hon måste greja med. Så om jag ska säga till henne vad hon ska göra får jag säga samma sak 10 ggr och när man sagt samma sak 10ggr varje kväll i alla dessa år blir man till slut rätt trött - det var då vi kom på listan! Och den fungerar jättebra faktiskt, hon tycker det är roligt att gå o läsa på den och vi slipper tjatet och är mycket mer sams.

När alla morgonbestyr var klara gick vi ner till skolan i lagom tempo och sen gick jag hem o jobbade!
Tog ett varmt skönt bad på lunchen och tog med mig lite jobbar papper ner i badet så kunde jag ligga lite längre.

Jag tog fikat ute på altanen i solskenet och fick lite sol på näsan och jag hann till o med skanna in lite privata papper som har blivit liggandes här på datorbordet rätt länge nu.
Så jag är mycket nöjd med min dag!

Nu står det en hemmagjord köttfärslimpa och hemmagjorda klyftpotatisar i ugnen och osar så gott, imorgon ska jag arbeta på kontoret och på fredag är jag ledig och vet ni vad jag ska göra då?
Då ska jag gå o prova brudklänning!!! Wow....